Sukralos – guide till artificiella sötningsmedel

Gjort av socker, smakar som socker, säger reklamen om sukralos som är 600 gånger sötare än socker, kalorifritt och värmetåligt. Men har sukralos några negativa egenskaper? Hur är det exempelvis med miljöpåverkan?

I vår arti­kel­se­rie ”Guide till arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del” har vi kom­mit till sukralos som finns i 4 000 livs­me­del och i svens­ka sjö­ar. Det är ett kemiskt söt­nings­me­del som vare sig krop­pen eller renings­ver­ken kan bry­ta ner. Det är sött, javisst, men har det en bit­ter efter­smak? Det ska vi ta reda på.

Vad är sukralos?

Sukralos är ett högin­ten­sivt söt­nings­me­del ska­pat på kemisk väg med soc­ker (sac­ka­ros) som råva­ra. Det upp­täck­tes av en slump i England år 1976 och blev god­känt som söt­nings­me­del av Kanada som förs­ta land år 1993. I EU blev det god­känt år 2004.

Sukralos har E-num­mer 955. Dess sys­te­ma­tis­ka namn är: 1,6-diklor-1,6-dideoxi-β-D-fruktofuranosyl-4-klor-4-deoxi-α-D-galaktopyranosid. Dessa kemis­ka for­mel är: C12H19Cl3O8. Det är ett vitt, näs­tan lukt­fritt pul­ver i kris­tal­li­se­rad form som är 600 gång­er söta­re än socker.

Sukralos finns i över 4 000 livs­me­del och är ett popu­lärt söt­nings­med­let inom sport­in­du­strin eftersom det i prin­cip inte ger någ­ra extra kalo­ri­er. Det ger inga kalo­ri­er för krop­pen har svårt att bry­ta ner sukralos. Du kis­sar ut 85,5 pro­cent och baj­sar ut 11 pro­cent av inta­get sukralos inom fem dagar. Endast 3 pro­cent pro­ces­sas via njurarna.

Kina har flest fabri­ker för till­verk­ning av sukralos. De har 255 leve­ran­tö­rer. USA kom­mer på and­ra plats med 28 leve­ran­tö­rer medan England som upp­fann sukralos har 11 leve­ran­tö­rer. Det säljs under en rad oli­ka varu­mär­kes­namn. Det mest kän­da varu­mär­ket är Splenda.

Man ska­par sukralos genom att låta tre hyd­rox­yl­grup­per på en mole­kyl ersät­tas av tre klo­ra­to­mer. Sukralos kal­las där­för klo­re­rat sac­ka­ros eller klor­or­ga­nisk för­e­ning, pre­cis som DDT och PCB som nu är för­bjud­na bekämp­nings­me­del. Just det­ta ska­par en del kon­tro­ver­ser som vi ska åter­kom­ma till.

utrustning laboratorier

”Jag smakade bara, jag svalde inte”

Sukralos ska­pa­des av kemis­ter i det brit­tis­ka före­ta­get Tate & Lyle i sam­ar­be­te med fors­ka­re på Queen Elizabeth College år 1976.

Så låter den kli­niskt kor­rek­ta och offi­ci­el­la histo­ri­en, men visst vore det spän­nan­de att få veta hur det egent­li­gen gick till. När vi grä­ver fram histo­ri­en bakom söt­nings­me­del i den­na arti­kel­se­rie möter vi ofta sam­ma histo­ria för oli­ka söt­nings­me­del. Det kan vara svårt att veta vem som gjor­de vad, men det slu­tar all­tid med att kemis­ter slic­kar i sig helt okän­da kemis­ka preparat.

I inter­vjubo­ken From Sugar to Splenda hit­tar vi upp­täc­kar­nas egna rös­ter om vad som hände.

Dr. Riaz Khan frå­ga­de kol­le­gan Leslie Hough om han kun­de räc­ka honom lite tetrachlo­ro-m-xyle­ne. Leslie var upp­ta­gen och bad sin dok­to­rand Shashikant Phadnis fixa det istället.

Riaz säger själv att det var en lyck­lig slump att både han och Shashikant kom från Indien och där­för inte för­stod varand­ra sär­skilt bra. Shashikant hör­de näm­li­gen fel på ”test” (tes­ta) och ”tas­te” (sma­ka), var­på han la lite tetrachlo­ro-m-xyle­ne på en spa­tel och sma­ka­de på det.

När Leslie fick höra det­ta blev han arg och tyck­te Shashikant var galen som sma­ka­de på okän­da kemi­ka­li­er. Shashikant sva­ra­de lugnt att han bara sma­ka­de, han sval­de inte. Ungefär som en tjuvrö­kan­de ton­å­ring som säger att han inte drar halsbloss.

Leslie vil­le inte vara säm­re utan häll­de upp lite tetrachlo­ro-m-xyle­ne i en kopp te. När Shashikant påpe­ka­de att det ock­så bor­de vara galet svep­te Leslie hela kop­pen med kom­men­ta­ren: ”Glöm det, jag överlever!”

Efter 17 år och ota­li­ga stu­di­er sena­re bedöm­des sukralos vara säkert av Kanada (som förs­ta land) år 1993. Shashikant och Leslie kun­de änt­li­gen dra en suck av lättnad.

Är Sukralos säkert?

Svaret är det sam­ma på alla god­kän­da söt­nings­me­del: Ja, det är till­räck­ligt säkert för att vara god­känt, så länge man hål­ler sig under accep­te­rad dag­lig dos (ADI).

Enligt svens­ka livs­me­dels­ver­kets hem­si­da sat­tes ADI för sukralos till 15 mg per kilo och dag efter stu­di­er på råt­tor som gick ner i vikt efter att ha fått myc­ket höga doser sukralos. (ADI-vär­det mot­sva­rar den högs­ta mängd av ett ämne som en per­son kan inta dag­li­gen under hela sin livs­tid utan hälsorisk.)

En isra­e­lisk stu­die som pub­li­ce­ra­des 2014 i veten­skaps­tid­ning­en Nature visa­de stu­di­er på råt­tor att sac­ka­rin, sukralos och aspar­tam kun­de påver­ka tarm­flo­ran, vil­ket kan höja nivå­er­na av glu­kos i blo­det. Om resul­ta­tet är det sam­ma på män­ni­skor är det ännu ing­en som vet.

Det som ska­par mest frå­ge­tec­ken med sukralos är att det är en klor­or­ga­nisk för­e­ning, pre­cis som DDT och PCB som nu är för­bjud­na bekämp­nings­me­del. Det finns fors­ka­re som anser att sukralos mås­te ha sam­ma skad­li­ga effek­ter, men de stu­di­er som gjorts stöd­jer inte den tesen. Klor finns ju även i kok­salt, som är en för­e­ning av natri­um och klor. Och det äter vi var­je dag.

Livboj på vägg

Är sukralos en miljöbov?

Svaret på den frå­gan är: kanske. Här ver­kar Sverige och Norge lig­ga i fram­kant av forsk­ning­en. På upp­drag av Naturvårdsverket har Svenska mil­jö­in­sti­tu­tet (IVL) och fors­ka­re vid nors­ka luft­forsk­nings­in­sti­tu­tet (Nilu) stu­de­rat sukralos miljöpåverkan.

På sam­ma sätt som krop­pen inte kan bry­ta ner sukralos utan dum­par det i toa­lett­sto­len ver­kar inte hel­ler renings­ver­ken kun­na bry­ta ner det, så ämnet fort­sät­ter rakt ut i sjö­ar och vat­ten­drag, där det anrikas.

Att det anri­kas bety­der att det förs vida­re i var­je led: från små fis­kar till stör­re fis­kar som vi fång­ar, och då är sukralos till­ba­ka på vår tall­rik igen.

Det är vad som hän­der just nu, men är det far­ligt? Det vet inte än. Det får fram­ti­da forsk­ning avgö­ra. Och det finns en oro för vad som ska hän­da med vårt vat­ten om använd­ning­en av sukralos skul­le öka kraftigt.

Fördelar med sukralos

  • Det är billigt.
  • Det är 600 gång­er söta­re än socker.
  • Det tål upphettning.
  • Det är sta­bilt. Det bryts inte ner så lätt och har där­för lång ”hyll­tid”. Det har dock inte sock­rets kon­ser­ve­ran­de egen­ska­per, så det är bara sukralos i sig som ”hål­ler länge”.
  • Det är kalori­fritt eller i prin­cip kalori­fritt eftersom det pas­se­rar opro­ces­sat till 97 pro­cent genom krop­pen och läm­nar oss via avfö­ring­en efter fem dagar.
  • Det ska­pas med soc­ker som råva­ra vil­ket kan ge det en ”natur­lig” klang.

Nackdelar med sukralos

  • Det är en helt och hål­let kemisk produkt.
  • Det är en klor­or­ga­nisk för­e­ning, pre­cis som DDT och PCB som nu är för­bjud­na bekämp­nings­me­del. Även om det inte är far­ligt i rätt mäng­der (pre­cis som kok­salt inte är far­ligt i rätt mängd) så ökar det kon­su­men­tens käns­la av ona­tur­lig och poten­ti­ellt far­lig produkt.
  • Det är ett helt främ­man­de ämne för krop­pen som inte vet vad den ska göra med det, så det cir­ku­le­rar runt i blo­det i fem dagar innan det kom­mer ut via avföringen.
  • Reningsverk kan inte fil­tre­ra bort det eller bry­ta ner det, så sukralos går rakt ut i våra sjö­ar och vat­ten­drag och blir en del av kretsloppet.
  • Det kan påver­ka tarm­flo­ran på ett nega­tivt sätt.

Sammanfattning

Alla syn­te­tis­ka söt­nings­me­del drar till sig miss­tänk­sam­ma blic­kar från både fors­ka­re och inter­netskep­ti­ker, men sukralos ver­kar fly­ga gans­ka oskadd under radarn, till skill­nad mot t.ex. aspar­tam.

Det ver­kar inte påver­ka blod­sock­ret och räk­nas som kalori­fritt eftersom krop­pen inte kan pro­ces­sa det och vi kis­sar ut det mesta av det. Just det­ta väc­ker far­hå­gor för att sukralos ska vara en mil­jö­bov eftersom det går rakt ut i natu­ren och anri­kas i kretsloppet.

Sukralos finns i över 4 000 livs­me­del och är ett popu­lärt söt­nings­med­let inom sport­in­du­strin eftersom det i prin­cip inte ger någ­ra extra kalorier.

Därför gillar vi stevia

Inget ämne är helt okon­tro­ver­si­ellt. Allt kan vara skad­ligt i för sto­ra mäng­der, även vat­ten. Det är inte lätt att som kon­su­ment veta vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”.

Det finns för­de­lar och nack­de­lar med både soc­ker och syn­te­tis­ka söt­nings­me­del. Vi gil­lar ste­via som är ett söt­nings­me­del med natur­ligt ursprung. Sötman kom­mer från ste­vi­ol­gly­ko­si­der som utvinns ur väx­ten sötflockel.

År 2011 god­kän­de Efsa (European Food Safety Authority) ste­vi­ol­gly­ko­si­der som söt­nings­me­del efter 20 års forsk­ning. Livsmedels- och dryc­kes­in­du­strin i Europa använ­der allt­mer ste­via, världs­mark­na­den för ste­via väx­er årli­gen med mer än åtta procent.

Nyfiken på stevia?

Är du nyfi­ken på ste­via och ste­vi­ol­gly­ko­si­der? Vi utveck­lar ste­vi­aextrakt för oli­ka typer av livs­me­del. Ta en titt på vårt tjäns­te­ut­bud eller kon­tak­ta oss om du vill veta mer om hur vi kan hjäl­pa dig.

Dela artikeln om du gillade den!