Sukralos – guide till artificiella sötningsmedel

I vår artikelserie ”Guide till artificiella sötningsmedel” har vi kommit till sukralos som finns i 4 000 livsmedel och i svenska sjöar. Det är ett kemiskt sötningsmedel som vare sig kroppen eller reningsverken kan bryta ner. Det är sött, javisst, men har det en bitter eftersmak? Det ska vi ta reda på.

Vad är sukralos?

Sukralos är ett högintensivt sötningsmedel skapat på kemisk väg med socker (sackaros) som råvara. Det upptäcktes av en slump i England år 1976 och blev godkänt som sötningsmedel av Kanada som första land år 1993. I EU blev det godkänt år 2004.

Sukralos har E-nummer 955. Dess systematiska namn är: 1,6-diklor-1,6-dideoxi-β-D-fruktofuranosyl-4-klor-4-deoxi-α-D-galaktopyranosid. Dessa kemiska formel är: C12H19Cl3O8. Det är ett vitt, nästan luktfritt pulver i kristalliserad form som är 600 gånger sötare än socker.

Sukralos finns i över 4 000 livsmedel och är ett populärt sötningsmedlet inom sportindustrin eftersom det i princip inte ger några extra kalorier. Det ger inga kalorier för kroppen har svårt att bryta ner sukralos. Du kissar ut 85,5 procent och bajsar ut 11 procent av intaget sukralos inom fem dagar. Endast 3 procent processas via njurarna.

Kina har flest fabriker för tillverkning av sukralos. De har 255 leverantörer. USA kommer på andra plats med 28 leverantörer medan England som uppfann sukralos har 11 leverantörer. Det säljs under en rad olika varumärkesnamn. Det mest kända varumärket är Splenda.

Man skapar sukralos genom att låta tre hydroxylgrupper på en molekyl ersättas av tre kloratomer. Sukralos kallas därför klorerat sackaros eller klororganisk förening, precis som DDT och PCB som nu är förbjudna bekämpningsmedel. Just detta skapar en del kontroverser som vi ska återkomma till.

”Jag smakade bara, jag svalde inte”

Sukralos skapades av kemister i det brittiska företaget Tate & Lyle i samarbete med forskare på Queen Elizabeth College år 1976.

Så låter den kliniskt korrekta och officiella historien, men visst vore det spännande att få veta hur det egentligen gick till. När vi gräver fram historien bakom sötningsmedel i denna artikelserie möter vi ofta samma historia för olika sötningsmedel. Det kan vara svårt att veta vem som gjorde vad, men det slutar alltid med att kemister slickar i sig helt okända kemiska preparat.

I intervjuboken From Sugar to Splenda hittar vi upptäckarnas egna röster om vad som hände.

Dr. Riaz Khan frågade kollegan Leslie Hough om han kunde räcka honom lite tetrachloro-m-xylene. Leslie var upptagen och bad sin doktorand Shashikant Phadnis fixa det istället.

Riaz säger själv att det var en lycklig slump att både han och Shashikant kom från Indien och därför inte förstod varandra särskilt bra. Shashikant hörde nämligen fel på ”test” (testa) och ”taste” (smaka), varpå han la lite tetrachloro-m-xylene på en spatel och smakade på det.

När Leslie fick höra detta blev han arg och tyckte Shashikant var galen som smakade på okända kemikalier. Shashikant svarade lugnt att han bara smakade, han svalde inte. Ungefär som en tjuvrökande tonåring som säger att han inte drar halsbloss.

Leslie ville inte vara sämre utan hällde upp lite tetrachloro-m-xylene i en kopp te. När Shashikant påpekade att det också borde vara galet svepte Leslie hela koppen med kommentaren: ”Glöm det, jag överlever!”

Efter 17 år och otaliga studier senare bedömdes sukralos vara säkert av Kanada (som första land) år 1993. Shashikant och Leslie kunde äntligen dra en suck av lättnad.

Är Sukralos säkert?

Svaret är det samma på alla godkända sötningsmedel: Ja, det är tillräckligt säkert för att vara godkänt, så länge man håller sig under accepterad daglig dos (ADI).

Enligt svenska livsmedelsverkets hemsida sattes ADI för sukralos till 15 mg per kilo och dag efter studier på råttor som gick ner i vikt efter att ha fått mycket höga doser sukralos. (ADI-värdet motsvarar den högsta mängd av ett ämne som en person kan inta dagligen under hela sin livstid utan hälsorisk.)

En israelisk studie som publicerades 2014 i vetenskapstidningen Nature visade studier på råttor att sackarin, sukralos och aspartam kunde påverka tarmfloran, vilket kan höja nivåerna av glukos i blodet. Om resultatet är det samma på människor är det ännu ingen som vet.

Det som skapar mest frågetecken med sukralos är att det är en klororganisk förening, precis som DDT och PCB som nu är förbjudna bekämpningsmedel. Det finns forskare som anser att sukralos måste ha samma skadliga effekter, men de studier som gjorts stödjer inte den tesen. Klor finns ju även i koksalt, som är en förening av natrium och klor. Och det äter vi varje dag.

Är sukralos en miljöbov?

Svaret på den frågan är: kanske. Här verkar Sverige och Norge ligga i framkant av forskningen. På uppdrag av Naturvårdsverket har Svenska miljöinstitutet (IVL) och forskare vid norska luftforskningsinstitutet (Nilu) studerat sukralos miljöpåverkan.

På samma sätt som kroppen inte kan bryta ner sukralos utan dumpar det i toalettstolen verkar inte heller reningsverken kunna bryta ner det, så ämnet fortsätter rakt ut i sjöar och vattendrag, där det anrikas.

Att det anrikas betyder att det förs vidare i varje led: från små fiskar till större fiskar som vi fångar, och då är sukralos tillbaka på vår tallrik igen.

Det är vad som händer just nu, men är det farligt? Det vet inte än. Det får framtida forskning avgöra. Och det finns en oro för vad som ska hända med vårt vatten om användningen av sukralos skulle öka kraftigt.

Fördelar med sukralos

• Det är billigt.
• Det är 600 gånger sötare än socker.
• Det tål upphettning.
• Det är stabilt. Det bryts inte ner så lätt och har därför lång ”hylltid”. Det har dock inte sockrets konserverande egenskaper, så det är bara sukralos i sig som ”håller länge”.
• Det är kalorifritt eller i princip kalorifritt eftersom det passerar oprocessat till 97 procent genom kroppen och lämnar oss via avföringen efter fem dagar.
• Det skapas med socker som råvara vilket kan ge det en ”naturlig” klang.

Nackdelar med sukralos

• Det är en helt och hållet kemisk produkt.
• Det är en klororganisk förening, precis som DDT och PCB som nu är förbjudna bekämpningsmedel. Även om det inte är farligt i rätt mängder (precis som koksalt inte är farligt i rätt mängd) så ökar det konsumentens känsla av onaturlig och potentiellt farlig produkt.
• Det är ett helt främmande ämne för kroppen som inte vet vad den ska göra med det, så det cirkulerar runt i blodet i fem dagar innan det kommer ut via avföringen.
• Reningsverk kan inte filtrera bort det eller bryta ner det, så sukralos går rakt ut i våra sjöar och vattendrag och blir en del av kretsloppet.
• Det kan påverka tarmfloran på ett negativt sätt.

Sammanfattning

Alla syntetiska sötningsmedel drar till sig misstänksamma blickar från både forskare och internetskeptiker, men sukralos verkar flyga ganska oskadd under radarn, till skillnad mot t.ex. aspartam.

Det verkar inte påverka blodsockret och räknas som kalorifritt eftersom kroppen inte kan processa det och vi kissar ut det mesta av det. Just detta väcker farhågor för att sukralos ska vara en miljöbov eftersom det går rakt ut i naturen och anrikas i kretsloppet.

Sukralos finns i över 4 000 livsmedel och är ett populärt sötningsmedlet inom sportindustrin eftersom det i princip inte ger några extra kalorier.

Därför gillar vi stevia

Inget ämne är helt okontroversiellt. Allt kan vara skadligt i för stora mängder, även vatten. Det är inte lätt att som konsument veta vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”.

Det finns fördelar och nackdelar med både socker och syntetiska sötningsmedel. Vi gillar stevia som är ett sötningsmedel med naturligt ursprung. Sötman kommer från steviolglykosider som utvinns ur växten sötflockel.

År 2011 godkände Efsa (European Food Safety Authority) steviolglykosider som sötningsmedel efter 20 års forskning. Livsmedels- och dryckesindustrin i Europa använder alltmer stevia, världsmarknaden för stevia växer årligen med mer än åtta procent.

Nyfiken på stevia?

Är du nyfiken på stevia och steviolglykosider? Vi utvecklar steviaextrakt för olika typer av livsmedel. Ta en titt på vårt tjänsteutbud eller kontakta oss om du vill veta mer om hur vi kan hjälpa dig.