Stevia – den söta plantan som utmanade jättebolagen

När ste­via ham­na­de i ramp­lju­set i bör­jan av 1980-talet för­stod många att dess goda egen­ska­per utan tvi­vel skul­le gyn­na kon­su­men­ter­na. Tänk att kun­na äta och dric­ka sött utan dåligt samvete.

Men de sto­ra pro­du­cen­ter­na av soc­ker och kemiskt till­ver­ka­de söt­nings­me­del vil­le annorlunda.

Deras affär hota­des av det lil­la kraft­pa­ke­tet. De var där­för inte sär­skilt intres­se­ra­de av att bidra till att få ste­via god­känt. Kritiker menar att de till och med aktivt mot­ar­be­ta­de stevia.

Men den lil­la söta väx­ten vann kam­pen – likt David mot Goliat. Detta är berät­tel­sen om hur det gick till.

Sötare än socker

I mer än fem­ton­hund­ra år har urbe­folk­ning­ar­na i dagens Paraguay använt väx­ten ste­via som ett natur­ligt söt­nings­me­del. När bla­den tor­kas är de tret­tio gång­er söta­re än socker.

Ämnena som ger söt­man kal­las ste­vi­ol­gly­ko­si­der och kan extra­he­ras ur plan­tan på unge­fär sam­ma sätt som soc­ker ur soc­ker­be­tor. Resultatet blir ett pul­ver som är 300 gång­er söta­re än socker.

Men till skill­nad mot soc­ker bidrar ste­vi­ol­gly­ko­si­der inte med någ­ra kalo­ri­er. Därför finns hel­ler inga extra kalo­ri­er som omvand­las till fett. Och det höjer inte blod­sock­ret och ger inte karies.

Motstånd mot stevia

I bör­jan av 1990-talet gjor­des stu­di­er som tala­de mot ste­via. Djurförsök på råt­tor tyd­de på att ste­vi­o­gly­ko­si­der bryts ned till ämnen som kan vara poten­ti­ellt can­cer­fram­kal­lan­de. Andra stu­di­er tyck­tes dess­utom visa påver­kad fer­ti­li­tet hos honråttor.

En del av stu­di­er­na fick kri­tik för att vara för små och för brist­fäl­li­ga för att någ­ra slut­sat­ser skul­le kun­na dras om biverk­ning­ar hos män­ni­ska. Det fanns ock­så miss­tan­kar om att stu­di­er­na var beställ­da av den kemis­ka söt­nings­me­dels­in­du­strin. Trots det använ­des de fli­tigt av bran­schen som argu­ment mot stevia.

Dörren stäng­des med en smäll för ste­via i väst­värl­den. Vare sig väx­ten eller ste­vi­ol­gly­ko­si­der fick användas.

I Japan hade man en annan syn. Stevia god­kän­des som livs­me­del i bör­jan av 1970-talet, och nåd­de redan under 1980-talet en mark­nads­an­del på drygt 40 pro­cent av sötningsmedel.

Ny chans för stevia

Men så för­änd­ra­des för­ut­sätt­ning­ar­na på mark­na­den. Patent för fle­ra konst­gjor­da söt­nings­me­del löp­te ut. Det gjor­de det möj­ligt för kine­sis­ka till­ver­ka­re att kon­kur­re­ra med läg­re pri­ser, och mark­na­den över­sväm­ma­des av bil­li­ga produkter.

För bola­gen vars patent hade gått ut sjönk vins­ter­na, och med det deras intres­se för konst­gjor­da söt­nings­me­del. De bör­ja­de nu sneg­la på ste­via, som de tidi­ga­re inte visat något intres­se för. Men hur kun­de de dra nyt­ta av den söta plantan?

Steviolglykosider – ”big business”

Bolag kan inte ta patent på en växt som har varit känd i århund­ra­den. Alla får så, odla och säl­ja den. Men kan du i väx­ten hit­ta ett tidi­ga­re okänt ämne, har du möj­lig­het att paten­te­ra det som lös­ning­en på ett tek­niskt problem.

Ämnet Rebaudioside A (ofta för­kor­tad Reb A) upp­täck­tes i ste­via. Det är en av fle­ra gly­ko­si­der som ger ste­via sin söta smak. Och den tog Coca-Cola patent på 2007, sam­ti­digt med 23 and­ra ste­via-rela­te­ra­de patent.

Nu vil­le super­ak­tö­rer som Coca-Cola och sam­ar­bets­part­nern Cargill ha ste­vi­ol­gly­ko­si­der god­kän­da som livs­me­dels­till­sats. Bolagen gjor­de sig redo att sopa undan soc­ker, aspar­tam och and­ra söt­nings­me­del – till för­mån för kraft­pa­ke­tet stevia.

I decem­ber 2008 god­kän­des söt­nings­med­let Reb A som livs­me­dels­till­sats i USA av Food and Drug Administration, FDA. Frankrike häng­de på 2009. Och 2011 blev ste­vi­ol­gly­ko­si­der god­kän­da i hela EU.

Säkert val

Inom EU är det i dag tillå­tet att säl­ja bla­den från väx­ten som te, ört­te eller fruk­tin­fu­sion. I övri­ga livs­me­del är väx­ten inte tillå­ten utan att ha säker­hets­prö­vats av euro­pe­is­ka myn­dig­he­ten för livs­me­dels­sä­ker­het (Efsa).

Steviolglykosider får där­e­mot använ­das som till­sats i begrän­sa­de mäng­der i vis­sa livs­me­del.

Så hur var det med ris­ken för can­cer och för­säm­rad fer­ti­li­tet? I snart fem­tio års tid har mil­jon­tals japa­ner använt och nju­tit av sin ste­via. Det finns inga rap­por­te­ra­de eller kän­da effek­ter från genom­för­da stu­di­er som har kun­nat visa att ste­via ger upp­hov till biverkningar.

I dag är ste­via och ste­vi­ol­gly­ko­si­der knap­past kontroversiella.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth