Stevia – den söta plantan som utmanade jättebolagen

När stevia hamnade i rampljuset i början av 1980-talet förstod många att dess goda egenskaper utan tvivel skulle gynna konsumenterna. Tänk att kunna äta och dricka sött utan dåligt samvete.

Men de stora producenterna av socker och kemiskt tillverkade sötningsmedel ville annorlunda.

Deras affär hotades av det lilla kraftpaketet. De var därför inte särskilt intresserade av att bidra till att få stevia godkänt. Kritiker menar att de till och med aktivt motarbetade stevia.

Men den lilla söta växten vann kampen – likt David mot Goliat. Detta är berättelsen om hur det gick till.

Sötare än socker

I mer än femtonhundra år har urbefolkningarna i dagens Paraguay använt växten stevia som ett naturligt sötningsmedel. När bladen torkas är de trettio gånger sötare än socker.

Ämnena som ger sötman kallas steviolglykosider och kan extraheras ur plantan på ungefär samma sätt som socker ur sockerbetor. Resultatet blir ett pulver som är 300 gånger sötare än socker.

Men till skillnad mot socker bidrar steviolglykosider inte med några kalorier. Därför finns heller inga extra kalorier som omvandlas till fett. Och det höjer inte blodsockret och ger inte karies.

Motstånd mot stevia

I början av 1990-talet gjordes studier som talade mot stevia. Djurförsök på råttor tydde på att stevioglykosider bryts ned till ämnen som kan vara potentiellt cancerframkallande. Andra studier tycktes dessutom visa påverkad fertilitet hos honråttor.

En del av studierna fick kritik för att vara för små och för bristfälliga för att några slutsatser skulle kunna dras om biverkningar hos människa. Det fanns också misstankar om att studierna var beställda av den kemiska sötningsmedelsindustrin. Trots det användes de flitigt av branschen som argument mot stevia.

Dörren stängdes med en smäll för stevia i västvärlden. Vare sig växten eller steviolglykosider fick användas.

I Japan hade man en annan syn. Stevia godkändes som livsmedel i början av 1970-talet, och nådde redan under 1980-talet en marknadsandel på drygt 40 procent av sötningsmedel.

Ny chans för stevia

Men så förändrades förutsättningarna på marknaden. Patent för flera konstgjorda sötningsmedel löpte ut. Det gjorde det möjligt för kinesiska tillverkare att konkurrera med lägre priser, och marknaden översvämmades av billiga produkter.

För bolagen vars patent hade gått ut sjönk vinsterna, och med det deras intresse för konstgjorda sötningsmedel. De började nu snegla på stevia, som de tidigare inte visat något intresse för. Men hur kunde de dra nytta av den söta plantan?

Steviolglykosider – ”big business”

Bolag kan inte ta patent på en växt som har varit känd i århundraden. Alla får så, odla och sälja den. Men kan du i växten hitta ett tidigare okänt ämne, har du möjlighet att patentera det som lösningen på ett tekniskt problem.

Ämnet Rebaudioside A (ofta förkortad Reb A) upptäcktes i stevia. Det är en av flera glykosider som ger stevia sin söta smak. Och den tog Coca-Cola patent på 2007, samtidigt med 23 andra stevia-relaterade patent.

Nu ville superaktörer som Coca-Cola och samarbetspartnern Cargill ha steviolglykosider godkända som livsmedelstillsats. Bolagen gjorde sig redo att sopa undan socker, aspartam och andra sötningsmedel – till förmån för kraftpaketet stevia.

I december 2008 godkändes sötningsmedlet Reb A som livsmedelstillsats i USA av Food and Drug Administration, FDA. Frankrike hängde på 2009. Och 2011 blev steviolglykosider godkända i hela EU.

Säkert val

Inom EU är det i dag tillåtet att sälja bladen från växten som te, örtte eller fruktinfusion. I övriga livsmedel är växten inte tillåten utan att ha säkerhetsprövats av europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

Steviolglykosider får däremot användas som tillsats i begränsade mängder i vissa livsmedel.

Så hur var det med risken för cancer och försämrad fertilitet? I snart femtio års tid har miljontals japaner använt och njutit av sin stevia. Det finns inga rapporterade eller kända effekter från genomförda studier som har kunnat visa att stevia ger upphov till biverkningar.

I dag är stevia och steviolglykosider knappast kontroversiella.

Text: Elisabet Tapio Neuwirth