Står vi inför ett paradigmskifte?

Vad kan en arkitekt som levde och verkade för decennier sedan säga oss om vår tids mat och matlagning? John Wernbom får en stund i biblioteket och kommer till insikt om framtiden.

15 maj 2020 •

Av en hän­del­se snubb­la­de jag över ett gam­malt exem­plar av Gastronomisk kalen­der. Det är en bok som ges ut årli­gen av Gastronomiska aka­de­mi­en och inne­hål­ler en sam­ling betrak­tel­ser, essä­er och utlägg­ning­ar om allt möj­ligt som har med mat att göra.

Det exem­plar som jag fast­na­de med i fåtöl­jen är från 1963. Sist i boken finns en text som man idag skul­le kal­la för fram­tids­spa­ning. En her­re vid namn H. Carlheim-Gyllensköld skri­ver om ”Morgondagens matlagning”.

I mitt stil­la sin­ne tän­ker jag två saker: Ett: Det här kom­mer bli intres­sant. Två: Jag kom­mer sit­ta och små­fnis­sa åt toke­ri­er­na jag nu kom­mer läsa. Ungefär som en gam­mal sci­ence-fic­tion-rul­le från sam­ma tid som spår fly­gan­de bilar och mat i kapselform.

Men döm om min för­vå­ning – vil­ken skild­ring! Herr Carlheim-Gyllensköld spe­ku­le­rar för­vå­nans­värt träff­sä­kert. Visst, full­stän­digt tokeri­fritt är det inte. Framtidens fisk är tyd­li­gen all­tid färsk och trans­por­te­ras med flyg från fisk­bå­tar­na. Undantagslöst.

Det är en opti­mis­tisk syn som för­med­las och för­fat­ta­rens för­ut­sä­gel­ser är – som sagt – för­bluf­fan­de på pric­ken. Carlheim-Gyllensköld spår en mång­fald av maträt­ter och ingre­di­en­ser. Friterad bläck­fisk och gra­ti­ne­ra­de muss­lor är ing­et att höja på ögon­bry­nen för och ”det för all kuli­na­risk kul­tur vid­ri­ga ciga­rett­rö­kan­det mel­lan rät­ter­na har för­svun­nit som genom ett trollslag”. Smaka på den forumleringen.

En lyx­ig mid­dag behö­ver inte inne­hål­la sjö­tunga, vilt eller en filé av något slag. Matlagning är något som intres­se­rar och enga­ge­rar alla, oav­sett kön, ålder eller roll i famil­jen. Och vi vill hela tiden lära oss mer.

Texten får mig att reflek­te­ra över vår egen tid – och fram­tid. Tankarna för mig in på sock­rets bety­del­se i maten och att det histo­riskt inte har gått att kri­ti­se­ra den­na oum­bär­li­ga ingre­di­ens. Sockret har varit näs­tan magiskt men det beror främst på att det inte fun­nits något alter­na­tiv med lik­vär­di­ga egenskaper.

Jag ställ­de härom­da­gen en frå­ga till Ola Broström, som är inno­va­tion mana­ger på Bayn. Tror du att 2020-talet blir årtion­det då vi får se ett para­digm­skif­te för soc­ker­re­du­ce­ring och soc­ke­rer­sätt­ning? Han sva­ra­de tvek­löst ja.

Och tän­ker man efter en stund är det inte svårt att för­stå var­för. Vi har idag högin­ten­si­va söt­nings­me­del, kost­fib­rer och soc­ke­ral­ko­ho­ler som till­sam­mans kan ge sock­ret en rejäl match. Och forsk­ning pågår och nya ingre­di­en­ser tillkommer.

Det går till och med att tän­ka sig kom­bi­na­tio­ner av ingre­di­en­ser som inte bara efter­lik­nar soc­ker utan till och med över­glän­ser och änd­rar vår före­ställ­ning i grun­den om vad som upp­fat­tas som sött och gott.

Kanske kom­mer vi se på soc­ker med ett roman­tiskt skim­mer, på sam­ma sätt som vi betrak­tar en gam­mal tju­sig Cadillac med stötstångs-V8 och kro­mad grill. Eller sjö­tunga och vak­tel för den delen. Vår syn på lyx och flärd har för­änd­rats, så var­för skul­le inte vår syn på sock­rets oum­bär­lig­het ock­så kun­na genom­gå ett skifte?

Hur kom­mer butik­shyl­lor­na se ut 2077? Det är svårt att veta exakt. Men om jag är hälf­ten så träff­sä­ker som H. Carlheim-Gyllensköld får jag kanske se det som en bedrift. Även jag kanske har en fram­tid som framtidsspanare?

Dela artikeln om du gillade den!