Sackarin – guide till artificiella sötningsmedel

Världens första artificiella sötningsmedel upptäcktes 1879 och slog igenom under första världskrigets ransoneringsår, men i dag är sackarin något av en föredetting, som konkurrerar med yngre modeller.

20 oktober 2020 •

I vår serie ”Guide till arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del” har vi kom­mit till sac­ka­rin, vars dra­ma­tis­ka histo­ria kun­de pas­sa i en film. Det har under sin långa histo­ria fått utså myc­ket kri­tik och var till och med för­bju­det på 1990-talet. Frågan är, finns det någon san­ning i pre­si­dent Roosevelts beröm­da utta­lan­de: ”Alla som säger att sac­ka­rin är far­ligt är idioter!”

Vad är sackarin?

Sackarin är värl­dens förs­ta arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del. Det bör­ja­de säl­jas i Tyskland år 1885 och slog ige­nom på bred front under förs­ta världs­kri­get då bris­ten på soc­ker var stor.

Dess sys­te­ma­tis­ka namn är 1,1‑dioxo‑1,2‑bensotiazol-3-on. Dess kemis­ka beteck­ning är: C6H4SO2NHCO. Sackarin har E‑nummer: 954.

Sackarin är 500 gång­er söta­re än soc­ker och används ofta i kom­bi­na­tion med aspar­tam eller cykla­mat. Det tål upp­hett­ning och har lång håll­bar­het. Det används ofta i bakel­ser, sylt, tuggum­mi och dres­sing, men åter­finns ock­så i kos­me­tis­ka pro­duk­ter och tand­kräm. Sackarin är dess­utom van­ligt i mediciner.

Har du haft socker i brödet?

Sackarin upp­täcks 1879 av Constantin Fahlberg som fors­ka­de under led­ning av Ira Remsen. Fahlberg skul­le kom­ma att bli både rik och berömd på sac­ka­rin, medan Remsen fick vän­ta länge på sitt erkännande.

Det hela bör­jar med att ett ame­ri­kanskt före­tag ankla­gas för att ha fär­gat soc­ker brunt (för att få läg­re soc­kerskatt på grund av säm­re kva­li­tet). Företaget anli­ta­de kemis­ten Fahlberg som expert­vitt­ne. Rättsprocessen drog ut på tiden, och Remsen tog in Fahlberg i sitt team.

En dag när Fahlberg skul­le äta mid­dag upp­täck­te han att brö­det sma­ka­de sött. Han ankla­ga­de sin hus­hål­lers­ka för att bakat bröd med soc­ker. Hushållerskan ankla­ga­de å sin sida Fahlberg för att vara en ogin arbets­gi­va­re. Efter en stunds mun­hug­gan­de fick Fahlberg ge hus­hål­lers­kan rätt, eftersom det inte var brö­det som var sött, utan hans hän­der. Och inte bara hän­der­na. Båda hans armar sma­ka­de sött! Hur kun­de det kom­ma sig?

Han över­gav sin mid­dag och rusa­de till­ba­ka till labo­ra­to­ri­et där han genast bör­ja­de slic­ka på alla glas och skå­lar tills han hit­ta­de käl­lan till sötman.

Skaffade patent i eget namn

Efter att ha tes­tat sitt ”anhyd­ro-ort­ho-sul­fa­min-ben­so­e­sy­ra” (sena­re omdöpt av Fahlberg till Fahlbergs sac­ka­rin) på någ­ra kani­ner som inte kla­ga­de, res­te Fahlberg till Tyskland och tog patent på söt­nings­med­let i sitt eget namn och star­ta­de en fabrik år 1885.

Remsen för­lät ald­rig det­ta svek. Strax före sin död sa han: ”Jag vil­le inte ha hans peng­ar, men jag kän­de att jag för­tjä­na­de lite ära för upptäckten.”

Fahlberg blev sten­rik på sitt sac­ka­rin vil­ket stack i ögo­nen på de euro­pe­is­ka soc­ker­ba­ro­ner­na som såg sin egen för­sälj­ning dala. Även poli­ti­ker i Tyskland och and­ra euro­pe­is­ka län­der vil­le hål­la uppe soc­ker­pri­set, eftersom skat­ten på soc­ker var en stor intäkt under den här tiden. Man drev ige­nom fle­ra lagar och begräns­ning­ar. Det led­de bland annat till att sac­ka­rin enbart fick säl­jas på apo­tek (till dia­be­ti­ker) och att sta­ten skul­le bestäm­ma pri­set. Det var i prak­ti­ken ett för­bud för sac­ka­rin, och pri­set på soc­ker steg kraftigt.

Det led­de till omfat­tan­de smugg­ling av sac­ka­rin. Det fanns näm­li­gen ett land kvar där det för­blev fritt: i det neutra­la Schweiz. De hade inte skatt på soc­ker eftersom det skul­le miss­gyn­na deras cho­klad­till­verk­ning. Därför upp­lev­de de inte sac­ka­rin som ett hot som skul­le begrän­sas. Smugglare smäl­te bland annat ner sac­ka­rin i vax och gjor­de ljus av dem, som de sedan kun­de smugg­la över grän­sen till söt­sug­na grannar.

Snart kom förs­ta världs­kri­get, och det blev ont om soc­ker. Politikerna som tidi­ga­re velat för­bju­da sac­ka­rin hyl­la­de det nu som en gåva från gudar­na. Sackarin släpp­tes ”fritt” och upp­lev­de en stor­hets­tid som vara­de ända till slu­tet av det and­ra världskriget.

Roosevelt ryter till

Theodore Roosevelt

I USA spe­la­de pre­si­dent Theodore Roosevelt en vik­tig roll för sac­ka­ri­nets över­lev­nad. I bör­jan av 1900-talet väx­te mot­stån­det mot till­sat­ser i mat såsom koka­in, opi­um och can­na­bis. Kemisten Dr. Harvey W. Wiley drev en kam­panj för att ska­pa lagar mot till­sat­ser och vil­le sär­skilt för­bju­da sac­ka­rin som han ansåg vara extra farligt.

När han kom till pre­si­dent Roosevelt gjor­de han miss­ta­get att tala innan han blev till­ta­lad. Det är ing­en en smart tak­tik om man talar med kung­ar eller pre­si­den­ter. Roosevelt blev så arg att han till slut skrek: ”Alla som säger att sac­ka­rin är far­ligt är idioter!”

Redan näs­ta dag sat­te Roosevelt sam­man en expert­grupp för att en gång för alla reda ut om sac­ka­rin är farligt.

Den som fick leda grup­pen och som där­med hade makt att för­bju­da sac­ka­rin var Remsen, han som inte fick äran för dess upp­täckt. Här hade han en ypper­lig chans att häm­nas på sin gam­la kol­le­ga Fahlberg.

Men Remsen stod all­tid på veten­ska­pens sida. Han lät inte sina käns­lor sty­ra. Han gick ige­nom all forsk­ning som fanns och kom fram till att sac­ka­rin var säkert. Remsen gam­la kol­le­ga Fahlberg fick säl­ja sac­ka­rin i USA och blev om möj­ligt ännu rika­re. 1959 slog FDA (Food and Drug Administration) fast att sac­ka­rin var säkert i störs­ta allmänhet.

Är sackarin säkert?

År 1997 sa Kanadas hälso­mi­nis­ter till WHO att Kanada skul­le för­bju­da sac­ka­rin eftersom testråt­tor fått can­cer i urin­blå­san. Det led­de bland annat till att Coca-Cola och Pepsi fick se sina light­pro­duk­ter bann­lys­ta. Forskningen som hälso­mi­nis­tern hän­vi­sa­de till var inte fär­dig och fors­kar­na tog avstånd från hans utta­lan­de. Nyheten fick dock stor sprid­ning, och även USA bestäm­de sig för att för­bju­da sac­ka­rin tills saken var utredd.

FDA kun­de så små­ning­om släp­pa ett press­med­de­lan­de som visa­de att män­ni­skor skul­le behö­va dric­ka 800 flas­kor med sac­ka­rin­sö­tad läsk var­je dag hela livet för att få i sig lika myc­ket som råt­tor­na i den kana­den­sis­ka studien.

Efter 18 måna­der släpp­te USA sitt för­bud, men då var ska­dan redan skedd. Sackarin fick ett dåligt ryk­te som det inte lyc­kats ska­ka av sig.

Påverkar sackarin tarmfloran?

En isra­e­lisk stu­die som pub­li­ce­ra­des 2014 i veten­skaps­tid­ning­en Nature visa­de stu­di­er på råt­tor att sac­ka­rin, sukralos och aspar­tam kan påver­ka tarm­flo­ran, vil­ket i sin kan höja nivå­er­na av glu­kos i blo­det. Man gjor­de sam­ma stu­die på sju per­so­ner. Fyra av dem fick säm­re glu­ko­skäns­lig­het. Det är för litet under­lag för att dra någ­ra säk­ra slut­sat­ser. Fler stu­di­er behövs, säger fors­kar­na. Det är forsk­ning värd att hål­la ögo­nen på.

Vad har sackarin för ADI?

ADI står för accep­ta­belt dag­ligt intag och visar en övre rekom­men­de­rad nivå för hur myc­ket man ska äta av ett visst ämne. ADI för sac­ka­rin är 5 mg per kilo kropps­vikt. ADI för cykla­mat är 7 mg. För aspar­tam är det 40 mg.

Fördelar med sackarin

  • Det är 500 gång­er söta­re än socker.
  • Sackarin är sta­bilt vid upp­hett­ning och i sur miljö.
  • Det har lång hållbarhet
  • Det inne­hål­ler inga kalorier.
  • Det har fun­nits länge och bli­vit tes­tat i många studier.

Nackdelar med sackarin

  • Det har en metal­lisk efter­smak, sär­skilt vid hög koncentration.
  • Även om det är klas­sat som säkert är det många orga­ni­sa­tio­ner som rekom­men­de­rar att barn och gra­vi­da inte ska äta det.
  • Det kan ge aller­gis­ka reak­tio­ner som huvud­värk, and­nings­svå­rig­he­ter, diar­ré och hudproblem.
  • Sackarin har ett halv­dant ryk­te och har under peri­o­der bara fått säl­jas med varningsetikett.

Sammanfattning

Sackarin upp­täck­tes 1879 och är värl­dens förs­ta arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del. Det hade en stor­hets­tid under förs­ta och and­ra världs­kri­get då det var ran­so­ne­ring på soc­ker. Det var även popu­lärt på 1960- och 1970-talet då light­dryc­ker slog ige­nom. Sedan dess har dess stjär­na dalat på grund av nega­tiv press, obli­ga­to­ris­ka var­nings­tex­ter och förbud.

Framtiden är naturlig

Steviolglykosider (i var­dag­ligt tal kal­lat ste­via) är natur­ligt söta ämnen som finns i plan­tan ste­via, även kal­lad söt­floc­kel.

Steviolglykosider extra­he­ras ur ste­vi­aplan­tan på unge­fär sam­ma sätt som soc­ker extra­he­ras ur soc­ker­be­tor och sockerör.

Stevia har i århund­ra­den använts som söt­nings­me­del av urbe­folk­ning­en i Paraguay och cen­tra­la Sydamerika.

Nyfiken på stevia?

Är du nyfi­ken på ste­via och ste­vi­ol­gly­ko­si­der? Vi utveck­lar ste­vi­aextrakt för oli­ka typer av livs­me­del. Ta en titt på vårt tjäns­te­ut­bud eller kon­tak­ta oss om du vill veta mer om hur vi kan hjäl­pa dig.

Dela artikeln om du gillade den!