Så framställs steviaextrakt ur steviablad

Växten Stevia rebau­di­a­na, som ofta bara kal­las ste­via, har i sina blad ämnen som är inten­sivt söta. Dessa så kal­la­de ste­vi­ol­gly­ko­si­der utvinns och säljs som ste­vi­aextrakt, som får använ­das som söt­nings­me­del i de fles­ta livs­me­del. I den­na arti­kel tit­tar vi när­ma­re på hur ste­vi­aextrakt utvinns och koncentreras.

Torkade steviablad

Stevia odlas i sub­tro­piskt kli­mat runt omkring i värl­den för sina söta blad. Det är bla­den som skör­das. Torkade är de tret­tio gång­er söta­re än van­ligt socker.

Sötman kom­mer från ämnen som kal­las ste­vi­ol­gly­ko­si­der. De kal­las så eftersom de består av ämnet ste­vi­ol som har bun­dit glu­kosmo­le­ky­ler till sig.

Mest finns det av en ste­vi­ol­gly­ko­sid som heter ste­vi­o­sid. De utgör mel­lan fem och tio pro­cent av ste­vi­ab­la­dens torr­vikt. Näst van­li­gast är Rebaudiosid A (ofta för­kor­tad Reb A), som utgör två till fem pro­cent av ste­vi­ab­la­dens torr­vikt. Bland dem det finns minst av åter­finns Rebaudiosid M (eller kor­ta­re Reb M).

Det är ste­vi­ol­gly­ko­si­der som extra­he­ras och raf­fi­ne­ras vid steviaraffinaderier.

Extrahering

Extraheringen påbör­jas med att bla­den får lig­ga och dra i hett vat­ten. Ungefär som när man låter te dra i en kopp med hett vat­ten – fast i stör­re ska­la. Efter en tid tas ste­vi­ab­la­den bort och ”teet” renas i fle­ra steg.

Det rena­de ”teet” pas­se­rar sedan en jon­by­teskro­ma­to­graf. Det är en tub som inne­hål­ler ett poröst mate­ri­al som med elekt­risk ladd­ning fång­ar avko­kets ste­vi­ol­gly­ko­si­der och låter res­ten pas­se­ra. Det kan lik­nas vid ett såll där det man vill åt fast­nar i sål­let och res­ten sköljs bort.

Nu är de efter­trak­ta­de ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na fång­a­de i sål­let. För att kom­ma åt dem sköljs sål­let med ren sprit. Då släp­per den elekt­ris­ka ladd­ning­en grep­pet om ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na och de sköljs ut med spriten.

Nästa steg blir att avlägs­na spri­ten. Mycket kan avskil­jas med mem­bran­fil­ter men det sista mås­te avlägs­nas med des­til­la­tion. Till skill­nad mot hem­brän­ning är det inte spri­ten vi vill kom­ma åt utan det som blir kvar – en ste­vi­ol­gly­ko­sid­söt sirap.

För att ta bort sira­pens gula färg får den pas­se­ra aktivt kol. Därefter pressas sira­pen sam­man för att kra­ma ut en ste­vi­ol­gly­ko­sid­lös­ning som fil­tre­ras en sista gång för att ta bort små restpartiklar.

Till sist spru­tas ste­vi­ol­gly­ko­sid­lös­ning­en med högt tryck in i en tank med varm­luft. När de fin­för­de­la­de drop­par­na möter den heta luf­ten duns­tar den sista väts­kan bort och kri­stal­ler av ste­vi­ol­gly­ko­si­der fal­ler ned som ”snö”.

Grundextrakt

Snön av ste­vi­ol­gly­ko­si­der kal­las grun­dextrakt. Det består av alla de oli­ka ste­vi­ol­gly­ko­si­der som finns natur­ligt i ste­via. Hur myc­ket det finns av var och en beror på råva­ran – de tor­ka­de steviabladen.

Bladen inne­hål­ler mest ste­vi­o­sid, som har en gans­ka bit­ter bis­mak och tyd­lig metal­lisk efter­smak. Betydligt trev­li­ga­re smak erbju­der Reb A. Och bäst av dem alla är Reb M, som inte alls sma­kar bit­ter eller metal­lisk, utan sma­kar näs­tan som soc­ker (bort­sett från att det är upp till 350 gång­er sötare).

Hur myc­ket det finns av var och en av ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na beror på en mas­sa saker. Det finns till exem­pel för­äd­lad ste­via som ger myc­ket mer Reb A än and­ra sor­ter. Och mäng­den vär­me och sol avgör hur myc­ket av de söta ämne­na som har bildats.

Med and­ra ord vari­e­rar råva­ran stort, och med den söt­ma och smak hos det ste­vi­aextrakt som utvinns. Det gör det svårt att använ­da grun­dextrakt i livs­me­dels­pro­duk­tion, eftersom resul­ta­tet skul­le vari­e­ra från sats till sats i så fall.

Som lök på lax­en består 50 till 80 pro­cent av det utvun­na ste­vi­aextrak­tet av ste­vi­o­sid som inte är lika ange­näm som Reb A och Reb M.

Av des­sa skäl behö­ver grun­dextrak­tet för­äd­las i ytter­li­ga­re ett steg innan det når dig som utveck­lar och pro­du­ce­rar livsmedel.

Raffinering

I det sista ste­get skiljs ste­vi­ol­gly­ko­si­der åt. Det görs genom upp­re­pad rekristallisering.

Först löses ste­vi­aextrak­tet upp i sprit. Lösningen het­tas upp så att den förång­as. Ångan förs in i ett rör eller torn, kal­lat des­til­la­tionsko­lonn, för att lång­samt kylas ned till en punkt där kri­stal­ler bör­jar bildas.

Första gång­en det­ta sker är det huvud­sak­li­gen kri­stal­ler av ste­vi­o­sid som bil­das. Dessa fil­tre­ras från lös­ning­en och tas om hand.

Resten av lös­ning­en het­tas upp på nytt och förs åter­i­gen in i des­til­la­tionsko­lon­nen. Andra gång­en är det huvud­sak­li­gen kri­stal­ler av Reb A som bil­das. Även des­sa fil­tre­ras från lös­ning­en och tas om hand.

Destillationen kan på det­ta sätt upp­re­pas en tred­je gång för att erhål­la huvud­sak­li­gen Reb C. En fjär­de gång för att erhål­la huvud­sak­li­gen Dulcosid A. Och så vidare.

De sålun­da sepa­re­ra­de frak­tio­ner­na av rekris­tal­li­se­ra­de ste­vi­ol­gly­ko­si­der består inte enbart av ste­vi­o­sid, Reb A och så vida­re. En del and­ra ste­vi­ol­gly­ko­si­der har smu­git sig med. Så för att ”rena” extrak­ten från de and­ra ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na låter man var och en av frak­tio­ner­na genom­gå sam­ma pro­cess igen. De löses upp i sprit, förång­as och rekri­sta­li­se­ras. Varje gång det­ta upp­re­pas ökar kon­cent­ra­tio­nen av den öns­ka­de ste­vi­ol­gly­ko­si­den. På det­ta sätt kan man nå en ren­het (eller sna­ra­re kon­cent­ra­tion) som är när­ma­re 99 procent.

Hela pro­ces­sen kal­las raf­fi­ne­ring – vil­ket för­kla­rar att anlägg­ning­ar som extra­he­rar och renar ste­vi­lo­gly­ko­si­der kal­las raffinaderier.

Blanda och packa

Man kan tro att desto rena­re ste­vi­aextrakt desto bätt­re är det, men så är det inte all­tid. Därför blan­das de ren­fram­ställ­da ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na och den rest som all­tid blir med alla and­ra ste­vi­ol­gly­ko­si­der för att ska­pa ste­vi­aextrakt med oli­ka gra­der av renhet.

För Reb A är det van­ligt med kon­cent­ra­tio­ner på 50, 60 och 80 pro­cent, utö­ver näs­tan ren­fram­ställd Reb A (95–99 pro­cent). Det inne­bär att ett ste­vi­aextrakt med 50 pro­cent Reb A ock­så inne­hål­ler näs­tan 50 pro­cent and­ra ste­vi­ol­gly­ko­si­der (främst steviosid).

Så var­för anstränga sig att ska­pa ”rena” sevi­aextrakt för att göra ”ore­na” ste­vi­aextrakt? Jo, som vi var inne på tidi­ga­re, det ger stör­re möj­lig­het att ska­pa ste­vi­aexktrakt med jämn kva­li­tet. Om du köper sådant ste­vi­aextrakt kan du lita på att var­je sats sma­kar unge­fär sam­ma som föregående.

De sålun­da fram­ställ­da ste­vi­aexktrak­ten med oli­ka grad av ”ren­het” pake­te­ras och säljs sedan vida­re till agen­ter, expor­tö­rer och impor­tö­rer som i sin tur säl­jer det vida­re till dig eller en dis­tri­butör. Om det kan du läsa i arti­keln: Stevia från åker till din pro­dukt – så ser vär­de­ked­jan ut.

Vi importerat Reb A och Reb M till Europa

Du vet väl om att vi är en impor­tör av Reb A och Reb M med 50 till 98 pro­cent ren­het? Våra kun­der är stör­re livs­me­dels­fö­re­tag och dis­tri­bu­tö­rer som säl­jer vida­re till mind­re livs­me­dels­fö­re­tag. Tveka inte att kon­tak­ta oss om du vill veta var du kan köpa vårt sor­ti­ment av Reb A och Reb M.