Så får livsmedel med steviolglykosider märkas

Steviolglykosider är en förhållandevis ny ingrediens i EU. För EU är det viktigt att märkning och marknadsföring av en ny och relativt okänd ingrediens inte får vilseleda konsumenterna. Vad är bakgrunden till detta och vad får du inte säga? I den här artikeln tittar vi närmare på de fallgropar som är lätta att hamna i när man ska märka och marknadsföra steviolglykosider. Just precis – steviolglykosider, inte stevia.

Bakgrund

I vardagligt tal används ofta benämningen stevia lite slarvigt, när det egentligen är steviolglykosider som man syftar på. Men det går inte för sig i konsumentsammanhang. Stevia är en växt som innehåller det söta ämnet steviolglykosider. Genom att extrahera steviolglykosider får man ett extrakt som innehåller steviolglykosider men också en del restprodukter.

För EU spelar detta stor roll. Därför är uttryck som exempelvis ”steviasaft” eller ”steviakräm” inte tillåtna, då det inte är växten, eller ens extraktet som är det verksamma sötningsmedlet utan endast steviolglykosiderna.

Pionjärer

Först ut att använda steviolglykosider kommersiellt var i Japan. Där har det varit en godkänd ingrediens sedan 1970. I USA blev det godkänt 2008 och i EU blev det godkänt så sent som 2011.

Nytt livsmedel

Steviolglykosider är ett så kallat ”nytt livsmedel” (på engelska: novel food). Vad är nu detta?

Det är en EU-regulation som kategoriserar nya livsmedel som inte konsumerats i en signifikant utsträckning före 1997. Det kan röra sig om ingredienser som produceras med hjälp av ny teknik och nya produktionsprocesser, eller traditionell mat som konsumerats utanför EU men som under senare tid blivit efterfrågade även här.

Dessa nya ingredienser och livsmedel måste uppnå tre principer:

• Vara säkra att konsumera
• Vara korrekt märkta, för att inte vilseleda konsumenter
• Inte vara näringsmässigt sämre än det livsmedel som det eventuellt ersätter

Den här artikeln tar avstamp i den andra principen – om korrekt märkning. Att säga att ett livsmedel innehåller stevia när det i själva verket bara innehåller steviaextrakt från stevia är inte korrekt. Därför är det vilseledande att skriva ”sötad med stevia” eller liknande när det i själva verket är sötad med steviolglykosider. Alltså tillåts inte sådana uttryck inom EU.

Steviasocker

Det kan finnas sötningsmedel som är blandningar av socker och steviolglykosider. Att då kalla det för ”steviasocker” är inte acceptabelt. Det kan få konsumenten att tro att det är någon ny typ av socker som inte innehåller vanligt socker, vilket inte är fallet. En lämpligare men mer utdragen märkning kan vara ”Bordsötningsmedel baserat på steviolglykosider och socker”.

Steviaextrakt

Även uttryck som ”Sötad med steviaextrakt” kan bedömas vara vilseledande. Detta därför att det är steviolglykosider i extraktet som bidrar med sötman och inte extraktet som helhet. Däremot kan uttryck som ”Tillverkats av extrakt från stevia” gå bra att använda.

Naturligt ursprung

Om du vill använda begrepp som ”naturligt ursprung” så bör innebörden framgå. Om du till exempel skriver ”sötningsmedel av naturligt ursprung”, så bör du förklara vad naturligt ursprung innebär. En kort text om att steviolglykosider framställs från steviaplantan som är en växt som finns i naturen kan räcka.

Utvinns eller framställs

”Sötningsmedel från växten stevia” eller ”Steviolglykosider från växten stevia” kan komma att bedömas som vilseledande. Konsumenten kan tro att livsmedlet innehåller växten stevia, vilket det ju inte gör. Om du vill påvisa att ”sötningsmedel” eller ”steviolglykosider” kommer från stevia måste det tydligt framgå att det utvinns eller framställs från stevia.

Av samma anledning bör du vara försiktig med hur du använder visuella uttryck på din förpackning.

Bild med stevia

Om du har en bild på en steviaplanta bör det i text framgå att steviolglykosider utvinns eller framställs ur växten stevia. Annars kan konsumenten få för sig att förpackningen innehåller växten stevia.

Smak av stevia

Att hävda att produkten smakar stevia eller liknande kan också bedömas som vilseledande. Undantaget är te. Men då rör det sig inte om steviolglykosider som sötningsmedel utan om steviablad som kan användas i te.

Sedan flera hundra år

I Sydamerika har stevia använts under flera hundra år. Men i EU har det ingen betydelse. För i EU har varken växten stevia eller tillsatsen steviolglykosider använts i flera hundra år. Uttryck som ”Sötningsmedel sedan flera hundra år” och liknande är därför vilseledande.

Hälsopåståenden

Världshälsoorganisationen (WHO) har ”solida bevis” för att risken minskar för övervikt och fetma om intaget av tillsatt socker minskar till mindre än tio procent av det totala energiintaget. Övervikt och fetma är kända riskfaktorer för bland annat insulinresistens, diabetes, högt blodtryck, höga halter av kolesterol, triglycerider och andra blodfetter samt hjärt- och kärlsjukdomar. Följaktligen är sockerreduktion bra för hälsan. Men det får vi inte säga, enligt förordning (EG) nr 1924-2006 om närings- och hälsopåståenden. Inte i samband med eller om ett livsmedel.

Det är alltså inte tillåtet att säga att ett livsmedel är bättre för hälsan eftersom det är sötat med steviolglykosider istället för socker. Du får inte ens antyda något sådant.

Lägre blodsockerökning

Undantag medges endast för vissa påståenden med exakt den ordalydelse som EU har angivit. Vilka uttryck som är godkända hittar du i EU:s register över närings- och hälsopåståenden gjorda om mat. För högintensiva sötningsmedel, som steviolglykosider, finns bara två godkända påståenden:

Konsumtion av livsmedel/​drycker som innehåller istället för socker medför en lägre blodsockerökning efter konsumtionen jämfört med livsmedel/​drycker som innehåller socker.

Och:

Konsumtion av livsmedel/​drycker som innehåller istället för socker bidrar till att upprätthålla tandmineralisering.

Det är tillåtet att ändra ordalydelsen om innebörd för konsumenten är exakt densamma som det godkända hälsopåståendet. Utrymmet är inte stort. Innan du ändrar ordalydelsen bör du läsa en rekommendation utarbetat av EU:s medlemsstater.

Om du gör ett hälsopåstående, som de två ovan, måste du också lägga till följande saker:

• Näringsdeklaration.
• Ett uttalande om vikten av en mångsidig och balanserad kost och en hälsosam livsstil.
• Den mängd livsmedel och det konsumtionsmönster som krävs för att den påstådda gynnsamma effekten ska uppnås.
• I de fall det är aktuellt, en varning riktad till personer som bör undvika att använda produkten.
• En lämplig varning i fråga om produkter som vid överdriven konsumtion kan utgöra en hälsorisk.

Om du använder ett hälsopåstående tillåtet av EU, med en ordalydelse med exakt samma innebörd som den av EU godkända och lägger till de fem sakerna ovan, så får du faktiskt lov att också ge en mer allmänt hållen beskrivning av hälsoeffekten av en produkt. Dock måste sambandet mellan den allmänna beskrivningen och det godkända påståendet vara tydligt för konsumenter.

Från fall till fall

Små detaljer kan avgöra om en märkning är godkänd eller underkänd. Men det är viktigt att komma ihåg att det alltid är det enskilda fallet och helheten som bedöms. Det centrala är att märkningen inte på något sätt får vara vilseledande.

Hjälp!

Du som läser detta vill förmodligen minska tillsatt socker i ditt företags produkter för att främja hälsan hos konsumenterna och använda steviolglykosider för att undvika artificiella sötningsmedel. Då vill du förstås berätta allt detta för dina konsumenter. Men som du förstår är det inte lätt att göra det och samtidigt hålla sig på den smala vägen. Därför ska du inte ta denna artikel som intäkt för vad du får och inte får göra.

Vi rekommenderar starkt att du tar kontakt med någon som kan rådge dig. Vi gör det gärna. Det är en del av vårt tjänsteutbud. Kontakta oss för mer information.