Traditioner är till för att hållas – eller?

Det lackar mot jul. Allt jag önskar är att vaggas i julens trygga famn. Det är också nu som jag ser framför mig hur jag ska baka lussekatter, göra kulprov, tända ljus och äntligen lära mig mammas och pappas recept på gravad lax. Men vi lever i en ny tid.

Tiden som försvann

Ambitionerna inför julen är högt ställda. Sedan händer något. December kommer och första advent. Oj, nu ska frysen vara full av saffransbullar, men där ligger bara ärter och fjolårets svampplock.

Andra advent. Glöggfika. Julfest.

Tredje advent. Det börjar bli bråttom med att få klart bullarna.

Fjärde advent. Glömmer köpa saffran.

Julafton. Det blev inga bullar i år heller.

Besvikelsen hade kunnat vara total, men jag känner mig bara lättnad.

Den konservativa julmaten

För många är julen den mest konservativa mathögtiden. Så även hemma hos mig. Det ska serveras Janssons frestelse, ett tiotal olika sillar, och så den där gravade laxen som mamma och pappa gör. Vid en snabb anblick skulle man kunna tro att inget har förändrats under min livstid – på julbordet alltså.

Men till och med hos oss, en familj av starka jultraditioner, har det skett ett skifte. Det började med att pappa smög in en grönsallad mellan potatisen och köttbullarna. Året därpå skulle ännu en fräsch sallad (tips: grönkål, apelsin och granatäpple) få plats på det trånga bordet. Och sedan har det fortsatt.

Vem äter egentligen prinskorv? Bort med den! Ytterligare en sallad (ännu en kålhistoria) puttade bort två sillburkar.

Grönare och mer kvalitet

Det känns rätt på något sätt. Och vi är tydligen inte ensamma om att möblera om på julbordet. Allt fler svenska julbord stöps om: De yngre vill äta grönare. De flesta vill äta mindre kött. Och ska det vara skinka på julbordet så ska vara kvalitet.

Julborden börjar bli en skön blandning av tradition och förnyelse. Man lägger till och drar ifrån så att alla får det de vill.

Just därför blir jag lättad när jag inser att jag inte har några lussekatter att duka upp. Jag, som älskar julen! Jag är med och skapar ett nytt julbord. Och då behövs inte några torra saffransbullar.

Förändringens vindar

Jag är glad över att förändringens vindar blåser ända in i köket och på självaste julafton. Varför skulle julen vara fredad när inget annat kommer undan det paradigmskifte som sker i matvärlden?

Vi i Sverige är ett godisälskande folk, som äter 15 kilo choklad och godis per person och år. Men till och med julens sötsaksbord börjar förändras till sitt innehåll. Och det är gott på flera sätt.

Vad är egentligen viktigt? Ska jultraditioner värnas in absurdum? Eller ska allt gammalt kastas ut för det nya heta? Frågar du mig säger jag både värna och förändra. Det finns inga måsten, men behåll allt som gör dig glad. Och vad är det som säger att det nya och det gamla inte kan hålla varandra i hand?

Upplevelsen är det som räknas

Julens frid handlar inte i första hand om vad du gör, utan mer om vad du upplever. Och det är uppenbarligen fler än jag som har en sådan längtan. Årets julklapp är en upplevelse! Allt fler människor vill kunna umgås, njuta av att vara tillsammans och kunna unna sig något själv.

Vi gör nytt, vi gör om. De nya rätterna vi ställer på julbordet i år ligger rätt i tiden i vår familj.

Och mina lussebullar? De kanske dyker upp nästa år. Som en nygammal upplevelse.