Neohesperidin DC – guide till artificiella sötningsmedel

Vår guide till artificiella sötningsmedel har kommit till neohesperidin-dihydrochalkon, ofta förkortat neohesperidin DC eller bara NHDC. Det är expert på att dölja bittra smaker. Speciellt från ämnen som finns i citrusfrukter, ur vilka det också framställs. Inom EU är det godkänt som sötningsmedel (E 959) sedan 1994. Frågan är: Får det godkänt av dig?

Vad är neohesperidin DC?

United States Department of Agriculture (USDA) bedrev på i början av 1960-talet ett forskningsprogram för att hitta sätt att minska smaken av bittra smakämnen i citronjuice. En av dessa bittra smakämnen är neohesperidin (utan DC på slutet).

Forskarna upptäckte att den bittra smaken försvann om neohesperidin blandat med kalilut (kaliumhydroxid) utsätts för vätgas under högt tryck i närvaro av metall (hydrogenering). Resultatet kallas neohesperidin DC (med DC på slutet).

Inte bara bitterheten hos neohesperidin försvinner i neohesperidin DC. Ämnet visade sig vara bra på att maskera bitterheten hos andra ämnen. Dessutom smakar neohesperidin DC sött och har fler andra intressanta egenskaper.

Hur tillverkas neohesperidin DC?

Neohesperidin DC finns inte i naturen. Det framställs på kemisk väg ur neohesperidin (utan DC på slutet), som utvinns ur pomerans 1 eller skapas genom att kemiskt omvandla naringin som finns i grapefrukt. Processen består av fem steg:

1. Neohesperidin och kaliumhydroxid löses i vatten.
2. Blandningen tillförs vätgas under högt tryck i närvaro av en metall. Detta kallas hydrogenering. Metallen, som ofta är av palladium, fungerar som en landningsplats där neohesperidin, kaliumhydroxid och vätgas förenar sig och blir neohesperidin-dihydrochalkon – det vill säga neohesperidin DC. Inget av metallen följer med; den är bara en katalysator.
3. Den starkt basiska blandningen neutraliseras med svavelsyra.
4. Blandningen hettas upp så att kristaller bildas. Kristallerna är inte rena; de innehåller partiklar och mikroorganismer. Därför löses de i varmt vatten som filtreras och därefter hettas upp så att kristaller med renare neohesperidin DC bildas. Detta kallas omkristallisation och upprepas tills kristallerna består av minst 96 % neohesperidin DC.
5. De sålunda utvunna och renade Neohesperidin DC-kristallerna torkas, mals och förpackas.

Användningsområden

Neohesperidin DC är alltså bra på att maskera bitterhet – speciellt från citrusfrukter. Det var för just denna tillämpning som ämnet först framställdes. Idag används det också för att maskera bitterhet i medicin och djurfoder.

Ämnet är också sött – upp till 3 000 gånger sötare än vanligt socker. Men hur sött det upplevs beror på mängden. Vid praktisk användning är det ”bara” 400–600 gånger sötare än socker.

Det får också andra söta ämnen att smaka ännu sötare. Neohesperidin DC har denna synergistisk effekt på sackarin, aspartam, cyklamater, sukralos, acesulfam K och sockeralkoholer. Det innebär att det behövs mindre av dessa sötningsmedel för att uppnå samma sötma.

Det är inte bara sötma som förstärks av neohesperidin DC utan också andra smaker och munkänslan. Det kan till exempel tillsättas mejeriprodukter som yoghurt och glass för att förhöja munkänslan “krämighet”.

Neohesperidin DC får användas i en lång rad livsmedel, t ex läsk, desserter, glass, konfektyrer, vissa konditorivaror, frukt- och grönsaksberedningar, frukostflingor med högt fiberinnehåll, sylt, marmelad, gelé, vissa soppor, kosttillskott av vitaminer eller mineraler, såser, vissa snacks, alkoläsk samt spritdrycker med låg alkoholhalt.

Andra egenskaper

Förutom att maskera bitterhet, smaka sött, förstärka smak och förbättra munkänsla har neohesperidin DC några andra intressanta egenskaper.

• Det tål upphettning.
• Det har mycket lång hållbarhet.
• Det är stabilt i både sur och basisk miljö.

Alla är positiva egenskaper. Men jämfört med vanligt socker har det några egenskaper som kan vara positivt eller negativt beroende på tillämpning:

• Det dröjer innan sötman känns i munnen.
• Känslan av sötman dröjer sig kvar längre.
• Det har en bismak av mentol/lakrits.

Och naturligtvis tillför neohesperidin DC ingen energi (0 kcal), har ingen effekt på blodsockernivån (GI = 0) och orsakar inte karies.

Finns det inget negativt att säga? Jo. Det finns rapporter om livsmedelsarbetare som upplever illamående och migrän efter hög exponering av neohesperidin DC. Det är alltså viktigt med munskydd.

Vad händer med neohesperidin DC i kroppen?

Neohesperidin DC är strukturellt likt flavonoider – antioxidanter som bland annat ger frukt, bär och grönsaker sin färg. Därför följer neohesperidin DC samma väg i kroppen som flavonoider.

Det mesta går opåverkat genom matsmältningssystemet tills det når tjocktarmen. Där blir det prebiotika för din probiotika – alltså mumma för tjocktarmens bakterier. Endast en liten del av neohesperidin DC tas upp i kroppen.

Det mesta bryts på detta sätt ned till ofarliga ämnen. Det lilla som kommer ut förmultnar i jord på samma sätt som flavonoider.

Är neohesperidin DC säkert?

Det har gjorts omfattande studier av neohesperidin DC. De har visat att ämnet varken är giftigt, mutagent eller cancerframkallande.

Men som alltid finns en gräns för acceptabelt dagligt intag (ADI). Den ligger på 5 milligram per kilo kroppsvikt.

För att komma upp i ADI måste man konsumera ganska mycket onyttigt. Det krävs cirka 2 kilo godis med 150 milligram neohesperidin DC per kilo eller 10 liter läsk med 350 milligram per liter.

Fördelar med neohesperidin DC

Fördelar med neohesperidin DC:

• Det är upp till 3 000 gånger sötare än vanligt socker.
• Det förstärker sötman hos andra sötningsmedel.
• Det förstärker smaker.
• Det kan förbättrar munkänslan (till exempel bidra med ”krämighet” i mjölkprodukter).
• Det är bra på att maskerar bittra bismaker.
• Det metaboliseras på ett naturligt sätt i kroppen av tarmfloran.
• Det tål upphettning.
• Det har mycket lång hållbarhet.
• Det är stabilt i både sur och basisk miljö.
• Det tillför ingen energi (0 kcal).
• Det har ingen effekt på blodsockernivån (GI = 0).
• Det orsakar inte karies.

Nackdelar med neohesperidin DC

Nackdelar med neohesperidin DC:

• Det har en fördröjning innan vi känner dess sötma i munnen.
• Det har en längre eftersmak än socker.
• Det har en bismak av mentol/lakrits om det inte kombineras med andra sötningsmedel.
• Det finns indikationer på att hög exponering hos livsmedelsarbetare kan leda till illamående och migrän.

Sammanfattning

I snart tre decennier har Neohesperidin DC varit tillåten i EU. Ändå är denna veteran ganska okänd. Detta trots många intressanta egenskaper och det faktum att den bryts ned på ett naturligt sätt både i och utanför kropp.

Inom livsmedelsindustrin är den främst tänkt att användas som sötningsmedel, men med de positiva ”bieffekterna” att maskera bittra smaker och förstärka andra smaker och upplevelser. Den är stabil i både sur och basisk miljöer, tål upphettning och är hållbar.

Men den är inte helt sockerlik. Det tar ett tag innan sötman känns och den dröjer sig kvar länge, och har en bismak av mentol/lakrits.

Finns det inget bättre? en sötningsmedel som är mer sockerlik? Och naturligt? Jo, Reb M.

Naturligare alternativ

Reb M är en steviolglykosid som finns naturligt i växten stevia (stevia rebaudiana). Smaken beskrivs som ren, söt, angenäm och behaglig. Den har inte bitterheten och lakritssmaken som finns hos vissa andra steviolglykosider. Och den är tillåten i EU. Nyfiken? Hör av dig till oss så berättar vi mer.