Neohesperidin DC – guide till artificiella sötningsmedel

På 1960-talet upptäckte kemister ett nytt ämne som är upp till 3 000 gånger sötare än socker. Det blev godkänt som sötningsmedel på 1990-talet av EU. Men det är inte som sötningsmedel det har skördat störst uppskattning, utan som smakförstärkare. Eller ska vi säga smakdöljare. Neohesperidin DC är en okänd veteran med många användningsområden.

Vår gui­de till arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del har kom­mit till neo­hespe­ri­din-dihyd­rochal­kon, ofta för­kor­tat neo­hespe­ri­din DC eller bara NHDC. Det är expert på att döl­ja bitt­ra sma­ker. Speciellt från ämnen som finns i citrus­fruk­ter, ur vil­ka det ock­så fram­ställs. Inom EU är det god­känt som söt­nings­me­del (E 959) sedan 1994. Frågan är: Får det god­känt av dig?

Vad är neohesperidin DC?

United States Department of Agriculture (USDA) bedrev på i bör­jan av 1960-talet ett forsk­nings­pro­gram för att hit­ta sätt att mins­ka sma­ken av bitt­ra smakäm­nen i citron­juice. En av des­sa bitt­ra smakäm­nen är neo­hespe­ri­din (utan DC på slutet).

Forskarna upp­täck­te att den bitt­ra sma­ken för­svann om neo­hespe­ri­din blan­dat med kali­lut (kali­um­hyd­rox­id) utsätts för vät­gas under högt tryck i när­va­ro av metall (hyd­ro­ge­ne­ring). Resultatet kal­las neo­hespe­ri­din DC (med DC på slutet).

Inte bara bit­ter­he­ten hos neo­hespe­ri­din för­svin­ner i neo­hespe­ri­din DC. Ämnet visa­de sig vara bra på att maske­ra bit­ter­he­ten hos and­ra ämnen. Dessutom sma­kar neo­hespe­ri­din DC sött och har fler and­ra intres­san­ta egenskaper.

Neohesperidin-dihyd­rochal­kon (neo­hespe­ri­din DC).

Hur tillverkas neohesperidin DC?

Neohesperidin DC finns inte i natu­ren. Det fram­ställs på kemisk väg ur neo­hespe­ri­din (utan DC på slu­tet), som utvinns ur pome­rans 1 eller ska­pas genom att kemiskt omvand­la naringin som finns i gra­pe­frukt. Processen består av fem steg:

  1. Neohesperidin och kali­um­hyd­rox­id löses i vatten.
  2. Blandningen till­förs vät­gas under högt tryck i när­va­ro av en metall. Detta kal­las hyd­ro­ge­ne­ring. Metallen, som ofta är av pal­la­di­um, fun­ge­rar som en land­nings­plats där neo­hespe­ri­din, kali­um­hyd­rox­id och vät­gas för­e­nar sig och blir neo­hespe­ri­din-dihyd­rochal­kon – det vill säga neo­hespe­ri­din DC. Inget av metal­len föl­jer med; den är bara en katalysator.
  3. Den starkt basis­ka bland­ning­en neut­ra­li­se­ras med svavelsyra.
  4. Blandningen het­tas upp så att kri­stal­ler bil­das. Kristallerna är inte rena; de inne­hål­ler par­tik­lar och mikro­or­ga­nis­mer. Därför löses de i varmt vat­ten som fil­tre­ras och där­ef­ter het­tas upp så att kri­stal­ler med rena­re neo­hespe­ri­din DC bil­das. Detta kal­las omkristal­li­sa­tion och upp­re­pas tills kri­stal­ler­na består av minst 96 % neo­hespe­ri­din DC.
  5. De sålun­da utvun­na och rena­de Neohesperidin DC-kri­stal­ler­na tor­kas, mals och förpackas.
Pomerans (citrus auran­ti­um). En bit­ter citrus­frukt ur vil­ken neo­hespe­ri­din utvinns för fram­ställ­ning av söt­nings­med­let neo­hespe­ri­din-dihyd­rochal­kon (neo­hespe­ri­din DC).

Användningsområden

Neohesperidin DC är allt­så bra på att maske­ra bit­ter­het – spe­ci­ellt från citrus­fruk­ter. Det var för just den­na tillämp­ning som ämnet först fram­ställ­des. Idag används det ock­så för att maske­ra bit­ter­het i medi­cin och djurfoder.

Ämnet är ock­så sött – upp till 3 000 gång­er söta­re än van­ligt soc­ker. Men hur sött det upp­levs beror på mäng­den. Vid prak­tisk använd­ning är det ”bara” 400–600 gång­er söta­re än socker.

Det får ock­så and­ra söta ämnen att sma­ka ännu söta­re. Neohesperidin DC har den­na syner­gis­tisk effekt på sac­ka­rin, aspar­tam, cykla­ma­ter, sukralos, ace­sul­fam K och soc­ke­ral­ko­ho­ler. Det inne­bär att det behövs mind­re av des­sa söt­nings­me­del för att upp­nå sam­ma sötma.

Det är inte bara söt­ma som för­stärks av neo­hespe­ri­din DC utan ock­så and­ra sma­ker och mun­käns­lan. Det kan till exem­pel till­sät­tas meje­ri­pro­duk­ter som yog­hurt och glass för att för­hö­ja mun­käns­lan “krä­mig­het”.

Neohesperidin DC får använ­das i en lång rad livs­me­del, t ex läsk, des­ser­ter, glass, kon­fek­ty­rer, vis­sa kon­di­to­ri­va­ror, frukt- och grön­saks­be­red­ning­ar, fru­kost­fling­or med högt fibe­r­in­ne­håll, sylt, mar­me­lad, gelé, vis­sa sop­por, kost­till­skott av vita­mi­ner eller mine­ra­ler, såser, vis­sa snacks, alko­läsk samt sprit­dryc­ker med låg alkoholhalt.

Andra egenskaper

Förutom att maske­ra bit­ter­het, sma­ka sött, för­stär­ka smak och för­bätt­ra mun­käns­la har neo­hespe­ri­din DC någ­ra and­ra intres­san­ta egenskaper.

  • Det tål upphettning.
  • Det har myc­ket lång hållbarhet.
  • Det är sta­bilt i både sur och basisk miljö.

Alla är posi­ti­va egen­ska­per. Men jäm­fört med van­ligt soc­ker har det någ­ra egen­ska­per som kan vara posi­tivt eller nega­tivt bero­en­de på tillämpning:

  • Det drö­jer innan söt­man känns i munnen.
  • Känslan av söt­man drö­jer sig kvar längre.
  • Det har en bis­mak av mentol/​lakrits.

Och natur­ligt­vis till­för neo­hespe­ri­din DC ing­en ener­gi (0 kcal), har ing­en effekt på blod­soc­ker­ni­vån (GI = 0) och orsa­kar inte karies.

Finns det ing­et nega­tivt att säga? Jo. Det finns rap­por­ter om livs­me­dels­ar­be­ta­re som upp­le­ver illamå­en­de och migrän efter hög expo­ne­ring av neo­hespe­ri­din DC. Det är allt­så vik­tigt med munskydd.

Vad händer med neohesperidin DC i kroppen?

Neohesperidin DC är struk­tu­rellt likt fla­vo­no­i­der – antiox­i­dan­ter som bland annat ger frukt, bär och grön­sa­ker sin färg. Därför föl­jer neo­hespe­ri­din DC sam­ma väg i krop­pen som flavonoider.

Det mesta går opå­ver­kat genom mat­smält­nings­sy­ste­met tills det når tjock­tar­men. Där blir det pre­bi­o­ti­ka för din pro­bi­o­ti­ka – allt­så mum­ma för tjock­tar­mens bak­te­ri­er. Endast en liten del av neo­hespe­ri­din DC tas upp i kroppen.

Det mesta bryts på det­ta sätt ned till ofar­li­ga ämnen. Det lil­la som kom­mer ut för­mult­nar i jord på sam­ma sätt som flavonoider.

I krop­pen tar neo­hespe­ri­din DC sam­ma väg som fla­vo­no­i­der - antiox­i­dan­ter som bland annat ger frukt, bär och grön­sa­ker färg.

Är neohesperidin DC säkert?

Det har gjorts omfat­tan­de stu­di­er av neo­hespe­ri­din DC. De har visat att ämnet var­ken är gif­tigt, muta­gent eller cancerframkallande.

Men som all­tid finns en gräns för accep­ta­belt dag­ligt intag (ADI). Den lig­ger på 5 mil­li­gram per kilo kroppsvikt.

För att kom­ma upp i ADI mås­te man kon­su­me­ra gans­ka myc­ket onyt­tigt. Det krävs cir­ka 2 kilo godis med 150 mil­li­gram neo­hespe­ri­din DC per kilo eller 10 liter läsk med 350 mil­li­gram per liter.

Fördelar med neohesperidin DC

Fördelar med neo­hespe­ri­din DC:

  • Det är upp till 3 000 gång­er söta­re än van­ligt socker.
  • Det för­stär­ker söt­man hos and­ra sötningsmedel.
  • Det för­stär­ker smaker.
  • Det kan för­bätt­rar mun­käns­lan (till exem­pel bidra med ”krä­mig­het” i mjölkprodukter).
  • Det är bra på att maske­rar bitt­ra bismaker.
  • Det meta­bo­li­se­ras på ett natur­ligt sätt i krop­pen av tarmfloran.
  • Det tål upphettning.
  • Det har myc­ket lång hållbarhet.
  • Det är sta­bilt i både sur och basisk miljö.
  • Det till­för ing­en ener­gi (0 kcal).
  • Det har ing­en effekt på blod­soc­ker­ni­vån (GI = 0).
  • Det orsa­kar inte karies.

Nackdelar med neohesperidin DC

Nackdelar med neo­hespe­ri­din DC:

  • Det har en för­dröj­ning innan vi kän­ner dess söt­ma i munnen.
  • Det har en läng­re efter­smak än socker.
  • Det har en bis­mak av mentol/​lakrits om det inte kom­bi­ne­ras med and­ra sötningsmedel.
  • Det finns indi­ka­tio­ner på att hög expo­ne­ring hos livs­me­dels­ar­be­ta­re kan leda till illamå­en­de och migrän.

Sammanfattning

I snart tre decen­ni­er har Neohesperidin DC varit tillå­ten i EU. Ändå är den­na vete­ran gans­ka okänd. Detta trots många intres­san­ta egen­ska­per och det fak­tum att den bryts ned på ett natur­ligt sätt både i och utan­för kropp.

Inom livs­me­dels­in­du­strin är den främst tänkt att använ­das som söt­nings­me­del, men med de posi­ti­va ”bief­fek­ter­na” att maske­ra bitt­ra sma­ker och för­stär­ka and­ra sma­ker och upp­le­vel­ser. Den är sta­bil i både sur och basisk mil­jö­er, tål upp­hett­ning och är hållbar.

Men den är inte helt soc­ker­lik. Det tar ett tag innan söt­man känns och den drö­jer sig kvar länge, och har en bis­mak av mentol/​lakrits.

Finns det ing­et bätt­re? en söt­nings­me­del som är mer soc­ker­lik? Och natur­ligt? Jo, Reb M.

Naturligare alternativ

Reb M är en ste­vi­ol­gly­ko­sid som finns natur­ligt i väx­ten ste­via (ste­via rebau­di­a­na). Smaken beskrivs som ren, söt, ange­näm och behag­lig. Den har inte bit­ter­he­ten och lak­ritssma­ken som finns hos vis­sa and­ra ste­vi­ol­gly­ko­si­der. Och den är tillå­ten i EU. Nyfiken? Hör av dig till oss så berät­tar vi mer.

Dela artikeln om du gillade den!