Cyklamater – guide till artificiella sötningsmedel

I vår serie ”Guide till artificiella sötningsmedel” har vi kommit till cyklamater, som är det näst äldsta artificiella sötningsmedlet på marknaden efter sackarin. I Sverige var det under en period enbart tillåtet som bordssötningsmedel, eftersom man var rädd för överdosering. Som en anpassning till EU används det i dag till en rad olika produkter, men Livsmedelsverket flaggar fortfarande för risken med överdosering.

Vad är cyklamater?

Cyklamat eller cyklamater är det vardagliga namnet på sötningsmedlen cyklaminsyra, kalciumcyklamat och natriumcyklamat som delar på e-numret E 952. Cyklamater räknas som icke energigivande sötningsmedel. Det är cirka 30 gånger sötare än socker och kombineras ofta med sackarin (E 954).

För att få bra sockersmak brukar tillverkarna blanda 1 del sackarin med 10 delar cyklamater (1:10). Av alla artificiella sötningsmedel är det denna blandning som bäst efterliknar socker upplöst i vatten.

Acceptabelt dagligt intag

ADI står för ”acceptabelt dagligt intag” och är ett mått på hur mycket vi kan konsumera av en viss tillsats varje dag utan att bli sjuka. Måttet tas fram efter tester på försöksdjur, oftast råttor.

Cyklamater har ett ADI på 7 mg per kilo kroppsvikt. I Sverige uttrycker Livsmedelsverket en oro för att diabetiker kan överskrida ADI på cyklamater. Det var denna oro som gjorde att cyklamater under en tid enbart var godkända som bordssötningsmedel.

Varnar för överdosering

Än i dag flaggar Livsmedelsverket för risken att få i sig för stora mängder cyklamater, men sedan 1999 har vi anpassat oss till EU:s regler som är mer generösa mot cyklamater. Inom EU används cyklamater bland annat i glass, drycker, desserter, sylt och godis.

Cyklamater används ofta tillsammans med sackarin som har ett ADI på 5 mg per kilo kroppsvikt. Alltså ett lägre ADI än cyklamater. Ändå uttrycks inte samma oro för att vi ska få för mycket sackarin. Det beror på att sackarin är 500 gånger sötare än socker, medan cyklamater ”bara” är 30 gånger sötare än socker. Det går helt enkelt åt mer cyklamater än sackarin för att uppnå samma grad av sötma i ett livsmedel.

Cyklamater är förbjudet i USA

År 1969 presenterades en studie på råttor. Råttorna fick dricka en blandning av sackarin och cyklamater (1:10). Mängden de drack motsvarar 350 burkar om dagen för oss människor. Åtta av de 240 råttorna fick cancer i urinblåsan.

Det ledde till att FDA (Food and Drug Administration) omedelbart förbjöd cyklamater i livsmedel men inte i mediciner. Ett år senare, 1970, efter en utredning i kongressen, förbjöd man cyklamater även i mediciner. Det är ett förbud som står fast än i dag trots flera försök att häva det.

Dr. Michael Sveda underkände hela utredningen och sa att det var sockerindustrins lobbyister som låg bakom det hela.

Senare gjorde bland annat National Cancer Institute en studie på 17 apor som fick dricka motsvarande 30 burkar om dagen i 17 år utan att någon av dem blev sjuka.

Cyklamater upptäcktes under en rökpaus

Cyklamater var det andra artificiella sötningsmedlet som uppfanns, efter sackarin. Det började 1939 när Dr. Sveda var doktorand på University of Illinois och tog en rökpaus i laboratoriet. Han upptäckte att cigaretten smakade sött och började undersöka flaskor och burkar i laboratoriet tills han hittade källan.

Efterlängtat

När Dr. Sveda började arbeta för E.I. DuPont de Nemours & Company (DuPont) patenterade företaget cyklaminsyra, kalciumcyklamat och natriumcyklamat under paraplytermen cyklamater. De ville använda cyklamaters sötma för att dölja den bittra smaken i antibiotika samt i sömnmedlet pentobarbital.

Cyklamater blev godkänt som sötningsmedel i USA 1951. Intresset för det nya sötningsmedlet var stort (innan dess hade det bara funnits sackarin). Cyklamater var inte lika sött som sackarin, och det var dyrare att tillverka, men det hade inte sackarinets metalliska bismak.

Världens första sockerfria läsk var sötat med cyklamater

Bryggaren Hyman Hirsch var ”honorary vice president” för Jewish Sanitarium and Hospital for Chronic Diseases of Brooklyn, och han ville erbjuda patienterna en sockerfri läsk. Efter många tester på både cyklamater och sackarin (både separat och i kombination) valde han att använda cyklamater som produktens enda sötningsmedel. År 1953 kunde patienterna för första gången smaka No-Cal. Drycken fanns med smakerna ”ingefära” och ”svarta körsbär”.

Filmstjärnor blev dragplåster

No-Cal blev snabbt populär och började även säljas för den breda massan. Den marknadsfördes som en dryck för människor som ville gå ner i vikt. Hollywoodstjärnor som Kim Novak och Jan Sterling användes i reklamen, och succén var total.

När cyklamater förbjöds i USA 1969/1970 hade sockerfri läsk blivit en storindustri. Nu blev tillverkarna tvungna att snabbt byta ut cyklamater mot något annat. Men det enda som fanns att tillgå var sackarin. Det fanns inga andra sötningsmedel.

Lågkalori

Sackarin hade också en metallisk bismak, som man dolde bakom smaker som grapefrukt och citron. Man kunde också dölja den metalliska smaken från sackarin genom att blanda i vanligt socker. Då slutade man kalla dryckerna för ”sockerfria” eller ”kalorifria”. Istället införde man det nya uttrycket ”lågkalori”.

Fördelar med cyklamater

• Det är ett kalorifritt sötningsmedel.
• Det är 30 gånger sötare än socker.
• Det har ingen kraftig bismak.
• Det är stabilt och har lång hållbarhet.
• Det tål upphettning (går att använda i pastöriserade produkter)

Nackdelar med cyklamater

• Det är ”bara” är 30–80 gånger sötare än socker.
• Enligt Livsmedelsverket finns en risk för att man kan komma över accepterat dagligt intag.
• Det är förbjudet på vissa marknader (exempelvis USA och Sydkorea) vilket gör det till en stigmatiserande ingrediens.

Sammanfattning

Cyklaminsyra, kalciumcyklamat och natriumcyklamat delar på E-nummer 952 och kallas för cyklamater. Det är ett artificiellt sötningsmedel som är 30 gånger sötare än socker. Det godkändes som sötningsmedel i USA 1951 men förbjöds helt 1970. I Sverige är det tillåtet i flera livsmedel sedan 1999. Det kombineras ofta med sackarin i de länder som tillåter båda dessa sötningsmedel.

Prova sötade fibrer

Vår lösning heter sötade fibrer. Det kan ersätta både vanligt socker och artificiella sötningsmedel. Med hjälp av stevia, sockeralkoholer och kostfibrer kan vi återskapa sockrets smak och konsistens utan sockrets nackdelar.

Sötade fibrer går att få som pulver, granulat eller sirap. Det kan lagras, transporteras och hanteras som vanligt socker utan någon som helst förändring av rutiner eller processer.

Ta en titt på vårt tjänsteutbud eller kontakta oss om du vill veta mer om hur vi kan hjälpa dig.