Britternas jakt på socker och bättre hälsa

”A sense of urgency” råder i Storbritannien. Det är inte Brexit vi talar om. Nej, känslan av brådska handlar om en fetmaepidemi som breder ut sig. Boven är för mycket tillsatt socker i mat. Var tredje skolelev beräknas vara överviktig eller ha utvecklat fetma innan grundskolan ens är slut. Den brittiska regeringen vill att livsmedelsindustrin minskar mängden socker i livsmedel. Kravet är fem procent per år över fem års tid. De får draghjälp av två brittiska tv-personligheter – Jamie Oliver och Michael Mosley – som drar sitt strå till stacken för en bättre livsstil. Om detta handlar denna krönika, signerad av Elisabet Tapio Neuwirth.

Vi ser dem på tv, på bästa sändningstid. De bjuder på kunskap och underhållning på samma gång. Jag tänker på tv-personligheterna Michael Mosley och Jamie Oliver.

Två tv-profiler

Michael Mosley är den brittiska medicinjournalisten som själv och tillsammans med andra medicinskt kunniga undersöker olika sätt att nå bättre hälsa. Han är bland annat upphovsman till 5:2-metoden som innebär att man äter ett begränsat antal kalorier två dagar i veckan och en balanserad kost resten av veckan.

Jamie Oliver, känd som den nakne kocken, hyllas för sin matlagning baserad på enkla, rena ingredienser. I dag kan vi se honom resa världen över, ofta för att hjälpa människor att återvända till spisen och laga ”riktig” mat igen. På hemmaplan engagerar han sig i de brittiska barnens skolluncher, som fram till nu inte har varit de mest näringsriktiga. För att äta näringsriktigt finns knappt något utrymme för feta, salta och sockriga hel- och halvfabrikat.

Enkelt – ingen rocket science

Deras tv-program fångar miljontals tittare. Det är snygga, lättillgängliga produktioner som kan inspirera till personlig förändring. Tipsen är smarta, men det är egentligen ingen rocket science de brittiska herrarna Oliver och Mosley serverar oss i soffan. De visar bara hur enkelt det kan vara att förändra matvanor och beteenden vi behåller av bekvämlighet.

A sense of urgency

Samtidigt jobbar Storbritanniens regering, myndigheter och intresseorganisationer på sitt håll. De vill påverka livsmedelsindustrin att ta sitt ansvar för den kris landets befolkningen står inför.

Det råder a sense of urgency, det vill säga en känsla av att läget är allvarligt och att det är angeläget att få till en förändring.

Krisen handlar om en allt mer utbredd övervikt och fetma.

Problemet med fetma måste lösas

I augusti 2017 publicerade Department of Health and Social Care, den brittiska motsvarigheten till Socialstyrelsen, ett starkt uttalande på Twitter:

Friare översatt säger myndigheten i sin tweet att det i England finns 11 miljoner vuxna med utvecklad fetma. Om problemet inte hanteras, kan antalet personer med fetma stiga till 21 miljoner år 2030. Det motsvarar ungefär Norges, Sveriges och Finlands sammanlagda befolkning.

20 procents sockerreducering till år 2020

2015 tog den brittiska regeringen, med stöd av myndigheter och organisationer, krafttag för att vända krissituationen. Målet var att reducera mängden socker i en rad produkter med 20 procent fram till år 2020. Reduceringen skulle ske med 5 procent per år och över fem års tid.

Målet på 20 procent sattes för att vända situationen bland brittiska barn, där fetma ökar kraftigt. Var tredje barn i Storbritannien beräknas vara överviktiga eller ha utvecklat fetma när de lämnar grundskolan.

Vägen ut ur krisen handlar om att minska mängden socker i en rad populära, lättillgängliga och vardagliga produkter.

Det går sakta framåt

Public Health England (PHE) gör årliga uppföljningar för att undersöka hur livsmedelsindustrin lever upp till regeringens krav på sockerreduktion. I år landade den genomsnittliga reduktionen på 2 procent.

Produkter som yoghurt, kvarg, frukostflingor och söta pålägg som marmelad har nått målet på 5 procent. I Storbritannien finns en särskild sockerskatt på söta drycker och den har gett effekt. Sockermängderna i sötade drycker har totalt sett reducerats med 28,3 procent per 100 ml. Konsumenterna tycks inte ha reagerat negativt, då inköpen av läsk inte har gått ner.

Mer socker i godis

Men samtidigt noterar PHE att både godis och puddingar har blivit sötare. Mer socker är alltså tillsatt i de här produktgrupperna.

Kampanjgruppen Action on Sugar ryter ifrån och menar att mer måste göras av livsmedelsindustrin. Det gäller särskilt sockerreducering av kakor, choklad – och de sötare puddingarna.

Nästa år har vi svaret

Kommer den brittiska regeringen, med stöd från myndigheter och organisationer, lyckas med sitt mål? Kommer livsmedelsindustrin hitta enkla sockerreducerande lösningar för sina produkter?

I slutet av år 2020 får vi svar.

Men en sak är säker: Under tiden kommer jag inspireras av de två brittiska tv-personligheterna Jamie Oliver och Michael Mosley, som var och en drar sitt strå till stacken för en bättre livsstil. Och jag är i gott sällskap – tillsammans med miljontals andra tv-tittare.

Dela artikeln om du gillade den!

[et_social_share]