Britternas jakt på socker och bättre hälsa

”A sense of urgency” råder i Storbritannien. Det är inte Brexit vi talar om. Nej, känslan av brådska handlar om en fetmaepidemi som breder ut sig. Boven är för mycket tillsatt socker i mat. Var tredje skolelev beräknas vara överviktig eller ha utvecklat fetma innan grundskolan ens är slut. Den brittiska regeringen vill att livsmedelsindustrin minskar mängden socker i livsmedel. Kravet är fem procent per år över fem års tid. De får draghjälp av två brittiska tv-personligheter – Jamie Oliver och Michael Mosley – som drar sitt strå till stacken för en bättre livsstil. Om detta handlar denna krönika, signerad av Elisabet Tapio Neuwirth.

Vi ser dem på tv, på bäs­ta sänd­nings­tid. De bju­der på kun­skap och under­håll­ning på sam­ma gång. Jag tän­ker på tv-per­son­lig­he­ter­na Michael Mosley och Jamie Oliver.

Två tv-profiler

Michael Mosley är den brit­tis­ka medi­cin­jour­na­lis­ten som själv och till­sam­mans med and­ra medi­cinskt kun­ni­ga under­sö­ker oli­ka sätt att nå bätt­re häl­sa. Han är bland annat upp­hovs­man till 5:2-metoden som inne­bär att man äter ett begrän­sat antal kalo­ri­er två dagar i vec­kan och en balan­se­rad kost res­ten av veckan.

Jamie Oliver, känd som den nak­ne koc­ken, hyl­las för sin mat­lag­ning base­rad på enk­la, rena ingre­di­en­ser. I dag kan vi se honom resa värl­den över, ofta för att hjäl­pa män­ni­skor att åter­vän­da till spi­sen och laga ”rik­tig” mat igen. På hem­ma­plan enga­ge­rar han sig i de brit­tis­ka bar­nens skoll­un­cher, som fram till nu inte har varit de mest närings­rik­ti­ga. För att äta närings­rik­tigt finns knappt något utrym­me för feta, sal­ta och sock­ri­ga hel- och halvfabrikat.

Enkelt – ingen rocket science

Deras tv-pro­gram fång­ar mil­jon­tals tit­ta­re. Det är snyg­ga, lät­till­gäng­li­ga pro­duk­tio­ner som kan inspi­re­ra till per­son­lig för­änd­ring. Tipsen är smar­ta, men det är egent­li­gen ing­en roc­ket sci­ence de brit­tis­ka her­rar­na Oliver och Mosley ser­ve­rar oss i sof­fan. De visar bara hur enkelt det kan vara att för­änd­ra mat­va­nor och bete­en­den vi behål­ler av bekvämlighet.

A sense of urgency

Samtidigt job­bar Storbritanniens rege­ring, myn­dig­he­ter och intres­se­or­ga­ni­sa­tio­ner på sitt håll. De vill påver­ka livs­me­dels­in­du­strin att ta sitt ansvar för den kris lan­dets befolk­ning­en står inför.

Det råder a sen­se of urgen­cy, det vill säga en käns­la av att läget är all­var­ligt och att det är ange­lä­get att få till en förändring.

Krisen hand­lar om en allt mer utbredd över­vikt och fetma.

Problemet med fetma måste lösas

I augusti 2017 pub­li­ce­ra­de Department of Health and Social Care, den brit­tis­ka mot­sva­rig­he­ten till Socialstyrelsen, ett starkt utta­lan­de på Twitter:

Friare över­satt säger myn­dig­he­ten i sin tweet att det i England finns 11 mil­jo­ner vux­na med utveck­lad fet­ma. Om pro­ble­met inte han­te­ras, kan anta­let per­so­ner med fet­ma sti­ga till 21 mil­jo­ner år 2030. Det mot­sva­rar unge­fär Norges, Sveriges och Finlands sam­man­lag­da befolkning.

20 procents sockerreducering till år 2020

2015 tog den brit­tis­ka rege­ring­en, med stöd av myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner, kraft­tag för att vän­da kris­si­tu­a­tio­nen. Målet var att redu­ce­ra mäng­den soc­ker i en rad pro­duk­ter med 20 pro­cent fram till år 2020. Reduceringen skul­le ske med 5 pro­cent per år och över fem års tid.

Målet på 20 pro­cent sat­tes för att vän­da situ­a­tio­nen bland brit­tis­ka barn, där fet­ma ökar kraf­tigt. Var tred­je barn i Storbritannien beräk­nas vara över­vik­ti­ga eller ha utveck­lat fet­ma när de läm­nar grundskolan.

Vägen ut ur kri­sen hand­lar om att mins­ka mäng­den soc­ker i en rad popu­lä­ra, lät­till­gäng­li­ga och var­dag­li­ga produkter.

Det går sakta framåt

Public Health England (PHE) gör årli­ga upp­följ­ning­ar för att under­sö­ka hur livs­me­dels­in­du­strin lever upp till rege­ring­ens krav på soc­ker­re­duk­tion. I år lan­da­de den genom­snitt­li­ga reduk­tio­nen på 2 procent.

Produkter som yog­hurt, kvarg, fru­kost­fling­or och söta pålägg som mar­me­lad har nått målet på 5 pro­cent. I Storbritannien finns en sär­skild soc­kerskatt på söta dryc­ker och den har gett effekt. Sockermängderna i söta­de dryc­ker har totalt sett redu­ce­rats med 28,3 pro­cent per 100 ml. Konsumenterna tycks inte ha rea­ge­rat nega­tivt, då inkö­pen av läsk inte har gått ner.

Mer socker i godis

Men sam­ti­digt note­rar PHE att både godis och pud­ding­ar har bli­vit söta­re. Mer soc­ker är allt­så till­satt i de här produktgrupperna.

Kampanjgruppen Action on Sugar ryter ifrån och menar att mer mås­te göras av livs­me­dels­in­du­strin. Det gäl­ler sär­skilt soc­ker­re­du­ce­ring av kakor, cho­klad – och de söta­re puddingarna.

Nästa år har vi svaret

Kommer den brit­tis­ka rege­ring­en, med stöd från myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner, lyc­kas med sitt mål? Kommer livs­me­dels­in­du­strin hit­ta enk­la soc­ker­re­du­ce­ran­de lös­ning­ar för sina produkter?

I slu­tet av år 2020 får vi svar.

Men en sak är säker: Under tiden kom­mer jag inspi­re­ras av de två brit­tis­ka tv-per­son­lig­he­ter­na Jamie Oliver och Michael Mosley, som var och en drar sitt strå till stac­ken för en bätt­re livs­stil. Och jag är i gott säll­skap – till­sam­mans med mil­jon­tals and­ra tv-tittare.

Dela artikeln om du gillade den!