Aspartam – guide till artificiella sötningsmedel

Aspartam (E 951) är ett av våra vanligaste sötningsmedel. Det är också ett av de mest undersökta livsmedlen som finns. Trots det kan aspartam inte skaka av sig sitt dåliga rykte. Hur kommer det sig?

I vår serie ”Guide till arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del” bör­jar vi med ett av de mest kän­da söt­nings­med­len som finns: aspar­tam. Aspartam har bli­vit något av bran­schens ”bad boy” eller syn­da­bock. Kanske är den en sym­bol för kon­su­men­ter­nas tvek­sam­het till arti­fi­ci­el­la söt­nings­me­del i stort. Samtidigt efter­frå­gas ”fritt från soc­ker” allt mer. Hur häng­er det ihop, och vad är lösningen?

Aspartam upptäcktes av en slump

Året är 1965 och James Schlatter är en ung kemist på läke­me­dels­fö­re­ta­get G. D. Searle & Co. Han arbe­tar på att ta fram en ny medi­cin mot mag­sår och har ing­en aning om att han snart ska läg­ga grun­den till en revolution.

En dag står han i sitt labo­ra­to­ri­um med en bland­ning av de två ami­nosy­ror­na feny­la­la­nin och aspa­ra­ginsy­ra. Av någon anled­ning (som han inte själv har kun­nat för­kla­ra) stop­par han fing­ret i bland­ning­en för att sma­ka på den.

Vad hän­de då? I en inter­vju med Washington Post fle­ra år sena­re berät­tar han:

– Jag slic­ka­de mitt fing­er och det sma­ka­de gott.

Där och då föd­des idén till söt­nings­med­let aspar­tam som än i dag består av des­sa två aminosyror.

Aspartam består av två aminosyror

Aminosyror är de bygg­ste­nar som bil­dar pro­te­in. Protein används i sin tur för att byg­ga upp cel­ler, musk­ler och hor­mo­ner, med mera i din kropp.

Det finns cir­ka 20 ami­nosy­ror som bil­dar pro­te­in. Nio av des­sa ami­nosy­ror kal­las för essen­ti­el­la. Det bety­der att du mås­te ha dem, de är nöd­vän­di­ga för dig, men din kropp kan inte bil­da dem själv. Du mås­te få dem via maten. En av des­sa essen­ti­el­la ami­nosy­ror är feny­la­la­nin, som finns i aspartam.

De icke-essen­ti­ell ami­nosy­ror­na är ock­så nöd­vän­di­ga för oss. De kal­las icke-essen­ti­el­la för att krop­pen själv kan till­ver­ka dem vid behov.

En av des­sa icke-essen­ti­el­la ami­nosy­ror, som krop­pen kan till­ver­ka själv, är aspa­ra­ginsy­ra. Det är den and­ra ami­nosy­ran som finns i söt­nings­med­let aspartam.

Hur gör man aspartam?

Man bör­jar med att ska­pa råva­ran, de två ami­nosy­ror­na feny­la­la­nin och aspa­ra­ginsy­ra. Det gör man genom att odla bak­te­ri­er­na Brevibacterium fla­vum och Corynebacterium glu­ta­micum, som i sin tur pro­du­ce­rar aminosyror.

Det går till så här: Man fer­men­te­rar bak­te­ri­er­na (låter dem jäsa) i en närings­rik sop­pa under stän­dig omrör­ning under fle­ra dagar. Samtidigt som bak­te­ri­er­na väx­er till sig och blir fler bil­dar de sto­ra mäng­der aminosyror.

När det är dags att skör­da läg­ger man sop­pan i en cent­ri­fug som sepa­re­rar ami­nosy­ror­na från bak­te­ri­er­na. Därefter läggs ami­nosy­ror­na i en jon­by­ta­re, där man kan ploc­ka ut (iso­le­ra) de öns­ka­de ami­nosy­ror­na för vida­re bearbetning.

Nästa steg i pro­ces­sen är att läg­ga ami­nosy­ror­na i en kristal­li­sa­tionre­ak­tor, där kri­stal­ler som bil­dats under pro­ces­sen cent­ri­fu­ge­ras bort. Sedan får ami­nosy­ror­na torka.

Därefter kom­mer syn­te­sen – att föra sam­man ami­nosy­ror­na för att ska­pa aspar­tam. Det sker i fle­ra steg, där man bland annat het­tar upp ami­nosy­ror­na till 65 gra­der för att sedan kyla ner dem till -18 gra­der. Då bil­das nya kri­stal­ler som man mix­ar med ättiksy­ra, väte och pal­la­di­um under högt tryck i 12 tim­mar. Det leder till att de två ami­nosy­ror­na feny­la­la­nin och aspa­ra­ginsy­ra smäl­ter samman.

Processen hela avslu­tas med ytter­li­ga­re rening där de till­sat­ta ämne­na fil­tre­ras och des­til­le­ras bort. Kvar får man en hård mas­sa som löses upp med eta­nol var­på ami­nosy­ror­na kris­tal­li­se­ras igen, fil­tre­ras en sista gång och sedan får torka.

En krokig väg till succé

När James Schlatter slic­ka­de sig på fing­ret 1965 ana­de han inte att det skul­le för­änd­ra hela hans liv. Istället för att ta fram en medi­cin mot mag­sår hade han upp­täckt ett arti­fi­ci­ellt söt­nings­me­del som många år sena­re skul­le omsät­ta hund­ra­tals mil­jo­ner dol­lar per år. Men vägen dit var lång och kan­tad av kontroverser.

År 1973 söker man till­stånd hos FDA (USA:s mot­sva­rig­het till livs­me­dels­ver­ket) att använ­da aspar­tam som till­sats i mat. Tillsammans med ansö­kan skic­ka­de före­ta­get Searle med 150 stu­di­er, och ett år sena­re, 1974, blev aspar­tam god­känt med vis­sa begränsningar.

År 1983 blev aspar­tam god­känt som söt­nings­me­del i läsk, vil­ket la grun­den för en revo­lu­tion för ”light”-drycker. Det blev det sto­ra genom­brot­tet för aspartam.

Men redan från start, i bör­jan av 70-talet, blev FDA:s beslut att god­kän­na aspar­tam som till­sats i mat kri­ti­se­rat av läka­ren John W. Olney och för­fat­ta­ren till boken ”The Chemical Feast”, James S. Turner som hade fors­kat och skri­vit om ami­nosy­rors påver­kan på hjärnan.

De ifrå­ga­sat­te säker­he­ten hos aspar­tam och påpe­ka­de bland annat att per­so­ner med sjuk­do­men fenyl­ke­tonu­ri (PKU) inte kan bry­ta ner ami­nosy­ran feny­la­la­nin, som finns i aspartam.

Detta öpp­na­de upp för en lång rad under­sök­ning­ar och stu­di­er kring aspar­tam. Det har gjort aspar­tam till ett av värl­dens mest under­sök­ta ingredienser.

Är aspartam farligt?

I dag rekom­men­de­rar livs­me­dels­ver­ket att per­so­ner med sjuk­do­men fenyl­ke­tonu­ri (PKU) ska vara för­sik­ti­ga med sitt intag av feny­la­la­nin, sär­skilt barn.

För övrigt finns inga begräns­ning­ar så länge vi hål­ler oss under rekom­men­de­rad dos. På Livsmedelsverkets hem­si­da kan vi läsa:

”Aspartamsötade läs­ke­dryc­ker får inne­hål­la högst 0,6 gram/​liter. Det bety­der att en per­son som väger 60 kg kan dric­ka fyra liter aspar­tam­sö­tad läsk/​dag.”

Det har under årens lopp dykt upp stu­di­er som pekat på ökad risk för can­cer vid stort intag av aspar­tam. Vissa av des­sa stu­di­er har fått stor sprid­ning i medi­er, vil­ket är en orsak till att många kon­su­men­ter är tvek­sam­ma till aspartam.

EU:s mot­sva­rig­het till Livsmedelsverket heter Efsa (European Food Safety Authority). Enligt dem har des­sa stu­di­er haft sto­ra bris­ter och icke tro­vär­di­ga resul­tat. På livs­me­dels­ver­kets hem­si­da kan vi läsa:

”I samt­li­ga stu­di­er hand­lar det om livs­lång expo­ne­ring för doser upp till 8 g aspartam/​kg kropps­vikt och dag. Denna dos, omräk­nat till en vux­en män­ni­ska, mot­sva­rar cir­ka 2 400 bur­kar aspar­tam­sö­tad läsk var­je dag under hela livet.”

Skeptiska konsumenter

Även om ota­li­ga stu­di­er visat att aspar­tam inte utgör någon fara eller har all­var­li­ga bief­fek­ter, häv­dar många att de inte tål aspar­tam. Vanliga sym­tom är huvud­värk, yrsel, trött­het och humörsvängningar.

Den forsk­ning som gjorts på områ­det har inte kun­nat påvi­sa ett sådant sam­band. På sam­ma gång kan fors­kar­na inte helt ute­slu­ta möj­lig­he­ten att enskil­da indi­vi­der kan ha för­höjd käns­lig­het mot aspartam.

I ett dub­bel­blind­test utfört av fors­ka­re från fle­ra oli­ka läro­sä­ten i främst Storbritannien 2015 fick 48 per­so­ner som sa sig vara käns­li­ga för aspar­tam äta två bars med en vec­kas mel­lan­rum, vis­sa inne­höll aspar­tam och and­ra inte. Resultat visa­de att det inte fanns någ­ra skill­na­der i sym­tom mel­lan dem som ätit aspar­tam och dem som inte gjort det.

1984 gjor­de The Center for Disease Control (CDC) en fyra måna­der lång under­sök­ning med omkring 500 indi­vi­der. Deltagarna hade oli­ka ”gene­rel­la besvär” med sin häl­sa, men ing­et som stu­di­en kun­de kopp­la till bru­ket av aspartam.

Trots att ”livs­me­dels­verk” runt om i värl­den för­kla­rat aspar­tam säkert finns ändå en stor osä­ker­het kvar. Skepsisen kom­mer bland annat av eko­no­mis­ka kopp­ling­ar mel­lan indu­strin och myn­dig­he­ter och miss­tan­kar om mutbrott.

Om du för­dju­par dig i den för­enk­la­de beskriv­ning­en av hur man till­ver­kar aspar­tam ovan, så hit­tar du en annan för­kla­ring till kon­su­men­ter­nas skep­sis. Det är en pro­dukt som upp­fun­nits i labo­ra­to­ri­um och till­ver­kas i fabrik.

Tillämpningar

Inom EU används aspar­tam i en rad oli­ka pro­duk­ter, bland annat dryc­ker, des­ser­ter, glass, godis, tuggum­mi, yog­hurt, fru­kost­fling­or, mar­me­lad, såser och kosttillskott.

Fördelar

Aspartam är lika kalo­ri­rikt som soc­ker (4 kcal per gram) men i prak­ti­ken är det i prin­cip fritt från ener­gi. I och med att det är 180–200 gång­er söta­re än soc­ker behövs små mäng­der för att ge sam­ma söt­ma som soc­ker. Smaken är söt men inte bitter.

Nackdelar

Aspartam är en för­e­ning av fle­ra ami­nosy­ror. När pH-vär­det blir för högt eller vid höga tem­pe­ra­tu­rer går ami­nosy­ror­na skil­da vägar. I prak­ti­ken inne­bär det att aspar­tam är olämp­ligt i bak­ning eller i livs­me­del som krä­ver lång hållbarhet.

Om du trots allt använ­der aspar­tam i bak­ning kan du behö­va till­fö­ra and­ra ingre­di­en­ser för att det ska hål­la sig sta­bilt. Fett eller mal­todextrin kan i viss mån fun­ge­ra. I pro­duk­ter som krä­ver lång håll­bar­het behö­ver du till­fö­ra and­ra ingre­di­en­ser för att säker­stäl­la kva­li­te­ten på livs­med­let. För att för­bätt­ra håll­bar­he­ten i läsk kan sac­ka­rin användas.

Det dåliga ryktet består

Även om forsk­ning­en sys­te­ma­tiskt slår hål på myter och nega­ti­va före­ställ­ning­ar om aspar­tam så kvar­står det tvi­vel­ak­ti­ga ryk­tet. Därför är det ur ett mark­nads­fö­rings­per­spek­tiv svårt att argu­men­te­ra för aspar­tam, åtminsto­ne om du på ett tyd­ligt sätt vill stär­ka ditt varumärke.

Konsumenter tyc­ker om livs­me­del som upp­fat­tas som natur­li­ga eller som åtminsto­ne inte inne­hål­ler något ona­tur­ligt. En när­lig­gan­de trend är den glo­ba­la free from-tren­den som inne­bär att man redu­ce­rar eller tar bort ingre­di­en­ser som av oli­ka skäl inte går i lin­je med de nor­mer och pre­fe­ren­ser som många kon­su­men­ter har.

Men det finns alter­na­tiv till aspar­tam som har natur­ligt ursprung: söta ste­vi­ol­gly­ko­si­der, som extra­he­ras ur steviaplantan.

Det är ett kalori­fritt alter­na­tiv som inte höjer blod­soc­ker­ni­vå­er­na och det går att använ­da i en mängd oli­ka livs­me­del. Och till skill­nad från aspar­tam har ste­vi­ol­gly­ko­si­der inte råkat ut för den kri­tik som aspar­tam fått utstå.

Framtiden är naturlig

Utvecklingen av bätt­re ste­vi­ol­gly­ko­si­der har de senas­te åren gått i en rasan­de fart i takt med att man bli­vit bätt­re på att extra­he­ra de säll­syn­ta ste­vi­ol­gly­ko­si­der­na med störst söt­ma och godast smak, exem­pel­vis Reb M.

De kom­man­de åren kom­mer vi san­no­likt få se fler inno­va­ti­va kom­bi­na­tio­ner av söt­nings­me­del med natur­ligt ursprung.

Ett exem­pel är tau­ma­tin. Taumatin är ett högin­ten­sivt söt­nings­me­del som har sitt ursprung i den Västafrikanska Katemfe-fruk­ten. Det bil­dar syner­gi­ef­fek­ter med ste­vi­ol­gly­ko­si­der så att sma­kupp­le­vel­sen når ännu hög­re höjder.

Nyfiken på stevia?

Är du nyfi­ken på ste­via och ste­vi­ol­gly­ko­si­der? Vi utveck­lar ste­vi­aextrakt för oli­ka typer av livs­me­del. Ta en titt på vårt tjäns­te­ut­bud eller kon­tak­ta oss om du vill veta mer om hur vi kan hjäl­pa dig.

Dela artikeln om du gillade den!